Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagmar. Di och då växlades ett melankoliskt
småleende mellan dem bägge, som om de ville
säga hvarandra något, men ej visste hvad.
Ragnar stötte sig på Dagmars sätt. Det var*
ej naturligt. Han bad hänne snart lämna den
sjuka och låfvade själf komma efter strax.
När Dagmar aflägsnat sig, fick Lillis ansigte
ett strålande uttryck.
»O . . . hvad . . . hon . . . var . . . vacker 1»
utbrast Lilli.
»Ja, hon har bibehållit sig utomordentligt,
med sina bortåt fyrtio år. Nå, hvad tyckte du
för öfrigt om hänne?»
»Bra... men ...»
»Inte riktigt, tror jag?»
»Hon är . . . en farlig . . . kvinna.»
»För mig kan du vara iugn, mitt barn!
Eller tror du inte...?»
»Jo, nu tror jag.»
»Är du nöjd?»
»Ja.»
Ragnar skulle gå, men häjdades af Lilli.
»Tror du», frågade hon, »att Dagmar . . .
vill komma hit i morgon ... när du går ut...
och läsa högt. .. för mig?»
Ja, det trodde Ragnar visst. Han lämnade
Lilli allena, på hännes egen begäran, och fram*
förde genast hännes ärende till Dagmar, som
stod inne vid hans skrifbord och tittade på hans
manuskript. Dagmar låfvade med förtjusning
komma och läsa högt. Ragnar höll på att be
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
