Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hanne lämna sin pojke hemma, men tänkte strax
att det skulle såra hänne. Pojken, som hade
tråkigt ute hos Fausta, visade sig då och då i
dörren. Till slut måste Dagmar på det
strängaste befalla honom stanna kvar där ute, emedan
hon själf hade vigtiga saker att tala med
»farbror Ragnar» om.
»Tycker du inte», frågade Ragnar
allvarligt, när de satt sig tillsammans i soffan, »tycker
du inte det är besynnerligt, att du skulle komma
hit just nu?»
»Jo, det vet gud, att det är förunderligt»,
svarade Dagmar.
»Det tyckte Lilli också.»
»Gjorde hon det? Stackars liten!»
»Det är värkligen som en riktig roman.
Om någonting sådant förekommit i en roman,
skulle ingen mänska trott därpå.»
»Nej, minsann ... Ja, käre Ragnar,
välsignade Ragnar, så det skulle gå på det
viset!»
Det blef en paus. Dagmar klappade honom
på axeln och tycktes upprörd.
»Du har naturligtvis tänkt dig möjligheten
att vi skulle gifta oss, du och jag?» frågade
Ragnar.
»Så, Ragnar, nämn inte det nu! Det blir
tids nog med den saken.»
»Jo, just nu måste vi tala därom. Jag
tillstår att jag själf tänkt mig en sådan möjlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
