Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Gosse lille ... hvad du varit. ,. borta...
länge 1... Kom! Aj, aj, aj, oj, oj, ojl»
»Förlåt mig, älskling! Nu går jag inte
från dig.»
»Sitt. .. hos mig... Gå ... inte .. . från
mig! Aj, aj, aj, oj, oj, oj!»
Han tog hännes hand och höll den kvar i
sin. Lillis tal sänktes allt mer till en
hviskning.
»Nu ... är det. . . snart. .. slut.»
# Han vinkade åt Dagmar att gå.
»Har du någon önskan?» frågade han ömt.
»För.. . låt... mig. .. att. .. jag... varit. ..
så ... nyckfull och ...»
»Du nyckfull? Om någon skall förlåta den
andre, så är det väl du, som skall förlåta mig.
Men låt oss i stället tacka hvarandra för den
lycka vi njutit tillsammans! Jag önskar
ingenting högre än att vårt barn kunde bli som du.»
»Tack ... tack... gosse ... tack...»
Hon betraktade honom länge, med en blick
som han aldrig glömde. Den mäst uppoffrande
kärlek, den mäst fördragsamma trohet låg i
denna storögda blick. Han bara såg och såg.
Så föll hon omärkligt i sömn. Alltjämt satt
han vid hännes sida, med hännes hand i sin.
Hännes andetag i sömnen blefvo allt starkare.
Skymningen föll på. Ännu satt han kvar,
utan att taga sin blick från hanne. Han hade
förnimmelsen af att Dagmar då och då tittade
in genom den öppna dörren. En gång tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
