Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tycker du att jag förändrats till det bättre
eller till det sämre?»
»Till det sämre.»
»Nåja, det har du kanske rätt i, på sätt
och vis.»
»Ja, det vet gud.»
»Och likväl önskar du mig till man?»
»Ja, det kommer att gå så. Du skall få se.
För öfrigt är det rent af din pligt.»
Han visste hvad hon syftade på. Det var
ej utan, att han ofta frågat sig själf huruvida
han ej hade vissa pligter mot det barn, som
hon på hans uppmaning antagit till sitt eget.
Men så snart Dagmar slog fram något därom,
var han fullt på det klara med att dylika pligter
ej längre gällde för honom. Han teg, för att
ej såra hänne med förebråelser.
Emellertid blef det nyår. Med
ansträngning af alla sina krafter hade Ragnar lyckats
fa sin ordbok så pass i ordning, att början däraf
kunde lämnas till förläggaren, i enlighet med
hvad kontraktet föreskref. Han beslöt att hvila
ut sig en veckas tid, för att hämta nya krafter.
Men’ nu, då själsspänningen var öfver, märkte
han att han var alldeles utarbetad, i grund
för-slappad till både själ och kropp. Det kom öfver
honom en dåsighet, som han förgäfves sökte
rycka sig utur. När han slutligen, med
uppbjudande af hela sin energi, beslöt att åter
upptaga sitt arbete, fick han en besvärlig sjukdom,
smärtsamma bölder, som förvärrade hans all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
