Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturligt ingripande, hvarmed •försynen velat
tvinga honom att bära följden af hans eget in*
gripande i Dagmars öde?
Men han trodde ju ej på någon försyn i
den meningen 1
Efter frukosten gick han in i sitt arbetsrum
och tände sin pipa. Dagmar följde honom och
slog sig ner i soffan.
»Nå, har du bestämt hur du skall göra till
sommaren ?» .frågade hon.
»Nej, det är rysligt svårt. Jag vill gärna
för de gamles skull låta Fausta bli på Anneholm
ända till hösten, men... Jag kan inte släppa
tösen ifrån mig på så länge. Jag reser väl ändå
ner med hänne, kan jag tro, och kanske låter
jag hänne stanna en liten tid.»
»Men du hämtar väl opp hänne igen?»
»Ja visst, fastän...»
»Hvad menar du?»
»Det rättaste vore att jag upplöste mitt
hushåll och skickade barnet till Anneholm på
ett par år.»
»Det måtte du väl inte göral»
Ragnar teg. Han var långt ifrån att önska
värkställa hvad han sist yttrat. Det hade varit
ett ögonblickligt infall, ett af de många, som
korsade sig i hans hjärna under oron för framtiden.
»Det vore en galenskap», utbrast Dagmar,
»att lämna barnet ifrån dig. Och kommer det
ner på några år, så kommer det aldrig därifrån.
Om du vill gifta dig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
