Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Därtill fins inga utsigter.»
»Du har alltför stora pretentioner. Inte vore
det svårt för dig att fä någon som ersatte Lilli?»
»Åh, lätt är det minsann inte», förklarade
Ragnar, sårad i sitt innersta, isynnerhet af den
ton, hvarmed Dagmar uttalat de sista orden.
»Om jag får säga min mening, så har du
öfverskattat Lilli. Nu, efter hännes död, förstorar
du allt, liksom du alltid gjort. Hon var allt en
liten gås — medge detl»
»Hvad säger du!»
»Inte vill du jag skall tro att ni värkligen
varit så lyckliga som du beskrifVit? En liten
obetydlig småstadsflicka I Om du var lycklig
med hänne, så berodde det på inbillning.»
»Om du visste hvad hon gjort för mig»,
utbrast Ragnar med värme. »Om jag berättade
för dig allt, skulle du böja dig i beundran för
hänne 1»
Dagmar gjorde sin fula grimas om igen.
»Hon har allt duperat dig betydligt», kastade
hon fram.
Ragnar förhöll sig lugn och förde samtalet
öfver på ett annat ämne. Men han sade sig själf
att Dagmar plötsligt blifvit en främling för honom.
Och när hon gick, hade bägge den känslan att
deras vägar blifvit skilda fullständigt.
Ett bref, som han kort därefter fick ifrån
Anneholm, bevekte honom till det beslutet att
låta barnet stanna hos de gamle till fram på
hösten. Själf skulle han under tiden rycka sig
Meijcr. II. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
