Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som likväl i detta ögonblick genomstrålades af
den innerligaste lycka. Ragnar påminte sig med
ömhet all hännes uppoffrande moderskärlek, när
han omfamnade hännes gamla kropp och såg in
i hännes rödkantade gråa ögon. Barnet tryckte
hon till sig och kysste häftigt, medan hon grät
och skrattade på samma gång, liksom i en glad
yrsel, och gjorde frågor, utan att vänta på svar,
och stammade fram tacksägelser och påstod att
det var den lyckligaste stund i hännes lif.
»Hon räckte själf armarna mot mig, det Ulla
kräket», berättade hon för Oskar och Gunni och
konduktören och alla som ville höra på.
‘ »Hon kallar mig för sammi, det skall vara
farmor, kan jag tro.»
Ragnar.lät fruntimren ta Fausta med sig i
vagnen och gick själf till fots, i sällskap med
’ Oskar, den korta vägen fram till gården. Oskar
funderade på att lämna sitt arrende till Adolf
och själf söka fä Anneholm på arrende. Han
berättade att allt där hemma gick vind för våg
och att gubben bUfvit otroligt slö. Ragnar fick
snart bekräftelse därpå. Träden i allén hängde
med sina grenar så lågt, att man på somliga
ställen måste gå midt på vägen, halmtaket på
den ena uthuslängan var genomruttet, gångarna
i parken och platsen framför stora trappan voro
nästan öfvervuxna med gräs, målningen i
fönsterposterna hade gått ut. Allt tydde på förfall I
Och Helmers barn, som i nästan alla möjliga
storlekar mötte honom vid framkomsten, vittnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
