Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det kominer hon visst inte att göra. Det
går hort af sig själf, allt efter som hon växer
till, om hon inte får lära sig råhet i tänkesätt,
och det skall jag nog förhindra.»
»Pip!» skämtade gubben och sökte fånga
Fausta, påtagligen för att ej synas åhöra
samtalet.
Fausta kom bort till Ragnar och smekte
honom.
»Gosse lille», hviskade barnet blygt, med en
hastig blick på de gamle, »är det de bägge gamle
djuren ?»
»Ja, visst tusan. Den där gamle gubben är
gubben farfar, som hela tiden har gått i skogen
och längtat efter ett litet minsta djur, och den
där gamla fula gumman är gumman sammi, som
du skall ligga hos om nättema.»
»Nä tusan!»
»Jo visst tusan.»
»Hon är inte ful, du.»
»Ahnej, inte så ful som du.»
Det uppstod mellan Ragnar och barnet en
af de många små skentvister, som för dem själfva
voro ett naturligt utbrott af deras inbördes kärlek,
men som föreföllo främlingar högst löjliga och
onaturliga. Gumman, Gunni och Signe skrattade
med full hals, och gubben satt och småmyste.
Under allt hade Ragnar likväl det. intrycket, att
hans lilla barn med sin älskvärda uppsluppenhet
utgjorde en högst angenäm kontrast till de många
kusinerna med deras mera plebejiska manér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
