Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lita på sig själf, endast på sig själfl Men nu
skulle han göra det
Så förflöt den vecka, som Ragnar anslagit
till sitt besök i hemmet. Han kände inom sig
en stilla frid, en spirande kraft, ett sjungande
hopp. Det att han för en liten tid skulle skiljas
från sitt barn föreföll honom mindre smärtsamt,
när han tänkte sig att han i ensamheten skulle
samla friska krafter, för att sedan åtminstone
kunna förtjena sitt bröd och uppfostra den lilla
till ett mönster bland kvinnor.
På författarplanemas förvärkligande hade han
upphört att hoppas. Men han trodde sig ha
styrka nog att bära sitt öde med tålamod.
Den sista kvällen, när han sagt godnatt och
gick och packade ned sina reseffekter, trädde
gumman oväntadt in i hans rum. Han såg, att
hon hade något på hjärtat, och frågade hvad
det var.
»Åh ... det är ingenting... egentligen ...
Ämnpr du aldrig låta Fausta döpas?»
»Nej. Hur kan du tro det?»
»Nej. Jag är lugnare nu, när jag hört dig
tala om religionen. Du tror ju på gud? Är
det riktigt säkert att du tror på gud?»
»Jag tror på ett högsta väsende, och jag
kan gärna kalla det gud, om du vill.»
»Ja, jag visste nog att du inte hörde till de
värste fritänkama, som vilja ha bort hela vår
gamla tro och rifva ner allting. Det är en
märkvärdig tid vi lefva i. Inte var det så i min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
