Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och kanske», fortfor Anders, »hade jag
inte iefvat i denna stund, om inte du hjälpt mig
den där gången i Lund, fastän du själf hade
smått om styfrarna. Ja, du var för stolt att låta
mig veta det, men jag visste nog att du själf
blef utan middag, när du skänkte mig dina
mid-dagspoUetter — den där hösten, innan du fick
lånet af grefve Sack.»
Anders fick tårar i ögonen. Ragnar
påminte sig dunkelt att han hjälpt sin bror vid
nämda tillfälle, men hade aldrig kunnat föreställa
sig att det efterlämnat så djupa spår af
tacksamhet.
»Förtjenar du mycket på dina böcker?»
frågade plötsligt Anders, när han slutat sin
berättelse om sig själf.
»Åhja. I vinter har jag varit sjuklig, så
det har kostat, men annars^...»
»Jag tycker du skulle slå dig på att hålla
föredrag. Det passar du till. Du skulle rycka
ditt auditorium med dig, det är säkert. Jag har
ofta undrat på hvarför du går som literatör hela
ditt lif. Med din begåfhing och din
arbetsförmåga skulle jag nu varit minister.»
Ragnar teg. Men åter flög den tanken på
honom: du måtte ändå ha något stort och godt
inom dig, när andra sätta dig så högt! Han
började tro att hans tvifvel på sig själf varit
hans värste fiende. Ja, lyckades han bara få sin
hälsa tillbaka, och lyckades han träffe en kvinna,
som .. .1 Se så, var han nu där igen! Han måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
