Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig äfven mot alla de öfrige realistiske författarna,
som i klump, under benämningen »det unga
Sverge», fingo gå och gälla för ett
strindbergi-anskt parti, ehuru de bäste bland dem allt
annat än gillade vare sig åsigterna eller
uppträdandet hos den person, som man envisades
med att kalla deras chef. Ragnar vädrade hvad
följden skulle bli af denna olycksaliga
förbian-ning och kämpade med lust och lif för
åstadkommandet af en opinionsyttring, som med ens
skulle klargöra förhållandet.
Han talade för döfva öron. Ingen af de
yngre författarne var hågad för en
sammanslutning under gemensamt banér. De ville gå sin
egen väg, hvar och en för sig. Deras största
förtjenst vore kantänka just att de hvar för sig
utgjorde fullt själfständiga
författar-individuali-teter, som ej kunde föras tillsammans liksom en
vanlig fårskock. De finge skaffa sig gehör så
godt de kunde hvar för sig.
Men när äntligen — sedan reaktionen blifvit
en makt, och man redan satt i gång den s. k.
osedlighetspetitionen, och bokförläggarna gripits
af en panisk förskräckelse för den nymodiga
’literaturen — när då äntligen det unga Sverge
beslöt sig för att gemensamt uppträda med en
årsskrift, för att visa prof på de olikartade
krafter och olika riktningar, som »partiet»
räknade inom sig, och därigenom undandraga sig
beskyllningen för solidaritet med upphofvet till
den allmänna motviljan; då var det Ragnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
