Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastat fram ytterligare några sarkasmer, tog han
slutligen godnatt, med den förklaringen att han
var illamående.
Gunni kom springande efter honom.
»Paula», berättade hon, »har med sig fru
Langlets bok om Husmodren, Ragnar. Hon,
som aldrig förut haft sinne för hushållet! Kanske
du vill neka ännu?»
Ragnar förargades öfver sig själf, öfver att
han ej kunnat lägga band på sin förstämning,
så mycket mer som han i själfva värket hade
den största orsak till glädje. Han beslöt att
betvinga sig nästa dag, äfven om hufvudvärken
skulle bli aldrig så olidlig. Han skulle komma
ner till de andre med ett leende på läpparna,
skämta och prata om ditt och datt, göra sig så
intressant som han visste att han ibland kunde
vara och så slutligen fa Paula i enrum och tacka
hänne för att hon infunnit sigl Men knappt
hade han kommit ner i salen och sagt sitt ’god
morgon’ och sett hur de alla sutto uppsmetade
mot väggarna, liksom i hvardagslag, tysta och
stela som vanligt — ja, det tycktes nästan som
om Paulas närvaro ökat den välkända tryckta
stämningen — då var det med ens slut med
hans själfbehärskning, och han böjde sig
oemotståndligt in under samma tryck, utan att kunna
frigöra sig därifrån. Så förflöt äfven den dagen.
Han varseblef hur alla förundrade sig öfver hans
beteende, han lade märke till hur de gamle be-
Meijer. II. . 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
