Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mötte Paula med en kall och nästan frånstötande
artighet, han feände med sig att Paula led under
allt detta. Men för honom själf var det omöj*
ligt att visa sig annorlunda.
Följande morgon väcktes han af sin mor.
Det gamla skrået gick och stökade inne i hans
rum, tydligen i afsigt att få honom vaken. Han
upptäckte genast att det var något i vägen med
den gamla. Hon hade ej den glädtiga,
tacksamma, nyfikna minen, som hon merendels
brukade ha, när hon kom in till honom under
hans kortvariga besök i hemmet. Hon såg
tvärtom både misslynt och sorgsen ut. Han längtade
att fa veta hvad allt detta skulle betyda.
»God morgon, ditt gamla skrål Hur mår
du?» sade han med den halft beskyddande ton,
som var honom egen, när han talade med sin mor.
»God morgon 1» svarade hon. »Åhjo! Nå,
är du frisk i dag?»
»Ja, i dag känner jag mig rätt kry.»
Den gamla gick och muttrade för sig själf
borta vid motsatta väggen, medan hon samlade
hop en del linne, som tillhörde Fausta.
Plötsligt vände hon sig om emot Ragnar.
»Ja, inte hade jag väntat mig», yttrade hon
sträft, »att hon skulle komma hit och uppfora
sig på det viset.»
»Hvem? Paula?»
»Ja, det är ju ett riktigt spektakel.»
»Hvad menar du med det?» frågade Ragnar
strängt och reste sig i sängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
