Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veten om sin makt öfver kvinnohjärtan, »snart
önskar ni ingenting högre än att bli min. Vore
jag lika säker på allt annat som på det! Jag.
kommer att dra er till mig med en oemotståndlig
makt, det känner jag. Och spjärnar ni emot,
<Jå kan det bli en svår strid, men ni förlorar.»
»Jag blir aldrig er hustru», utbröt hon med
bestämdhet.
»Säg inte det så säkert», invände han
fogligt. »Vi ha ju inte varit tillsammans två dagar
ännu.»
»Jag vet inte med hvad rätt ni talar så till
mig», utbrast hon med värdighet. »Ni kan väl
inte tvinga mig?»
Ragnar öfverraskades af styrkan i hänneå
motstånd. Det kom med ens öfver honom en
underlig ängslan, något af det där gamla, som
han så väl kände till från de sista bägge vintrarna
i Stockholm. Han fick det intrycket att han
kanske gått för långt i säkerhet på sin sak, och
så slog honom den tanken att han möjligen just
genom sitt öfvermod skulle stöta hänne bort.
Känslan af tomhet öfverväldigade honom plötsligt,
och tankarna lupo förvirrade hit och dit i
huf-vudet på honom. Han föreställde sig att hon
föraktade honom för hans dumma egenkärlek,
där hon stod och betraktade kornåkem, med den
där kalla minen, det där frånstötande draget
kring munnen. Hur hännes näsborrar vibrerade!
Han kände att han ej kunde släppa hänne. Om
hon bara inte haft den där tjocka, gula hårflätan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
