Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som alltid var med, när han tänkte sig hännel
Detta lugn, detta kyliga lugn retade honom.
O hvad han skulle älska hännel
»Ni måste älska mig», nästan hväste han
fram. »Det gäller mitt lif.»
Han kände hur tårar trängde sig fram ur
ögonen, och han skyndade sig öfver till motsatta
sidan af allén — Paula hade förändrat plats
—-och han vande ryggen åt hänne, för att hon inte
skulle se hur upprörd han blifvrt. Efter en kort
stund, när han trodde sig lugn och hade torkat
ögonen, vände han tillbaka.
»Förlåt min häftighet», bad han. »Men jag
har lidit o . .. så förfärligt.. . ända sedan Lilli
dog ... ja länge förut.. . hela mitt lif...»
Han snyftade högt, och det var honom
omöjligt att behärska gråten. Han gick åter
öfver till andra sidan af vägen, för att hon inte
skulle bevittna mer af hans svaghet, men
återvände plötsligt och började framstamma några
ord utan egentligt sammanhang. Så kom han
att tänka på hur löjlig han måtte förefalla, ja
kanske hon rent af trodde att han spelade komedi 1
Men det rörde honom ej hvad hon tänkte. »Ni
får tänka hvad ni vill», utbrast han. »Men ni
skulle veta hur många undertryckta smärtor som
ge sig luft i denna gråt! Om ni bara lärde
känna mig riktigt!» Han talade alltjämt under
häftiga snyftningar och sökte ej vidare lägga band
på sin rörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
