Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Paula vände sig emot honom med ett vackert
leende.
i
»Men», sade hon blidt, »kunna vi inte vara
vänner, utan att... ?»
Han brydde sig ej om att svara, och de
gingo långsamt framåt, uppåt byggnaden.
»Er hustru måtte varit ovanlig», utbrast
Paula plötsligt.
»Ja, hon var ovanlig.»
I detsamma kom Oskar från lagården, rätt
på dem, men tog genast en omväg, synbarligen
af granlagenhet, för att icke störa dem.
»Tack för detta samtal», sade Ragnar. »Vi
skola snart förstå h varand ra bättre.»
»Ni har nog rätt i mycket af hvad ni sagt»,
yttrade Paula stillsamt.
När de kommo fram till trappan, var nästan
hela, familjen samlad där, kring några buteljer
nybrygdt sockerdricka, som gumman ville att
man skulle läska sig med i värmen. Ragnar fick
plötsligt den idén att inför dem alla ge Paula
upprättelse för de obehag, som han förorsakat
hänne. Betvingande sig, redogjorde han i största
korthet för anledningen till sammanträffandet med
Paula på Anneholm, framställande sig själf som
den ende felaktige.
»Och nu», så slutade han, »hoppas jag att
mina anhöriga bringa fröken Frank att glömma
det obehagliga i hännes nuvarande belägenhet.»
Det hade kostat mycket på hans stolthet att
afge denna bekännelse. Han såg på Paula. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
