Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skull man borde utveckla sina bästa krafter. Så
skulle han ej ha uttryckt sig förut, när han talade
om kärleken med Lilli.
Ragnar var mycket belåten med sig själf
under dessa samtal. Han kände med sig att det
bästa hos honom kom fram därunder, att hvarje
hans ord andades storsinthet och mänskokärlek,
att han ovilkorligen måste göra ett godt intryck,
hvad hon än måtte tänka om hans åsigter. Och
han såg till sin förtjusning att han drog hänne
till sig alltmer.
Han såg det på den aktningsfulla förtrolighet,
hvarmed hon kom emot honom, på den lifliga
uppmärksamhet, hvarmed hon lyssnade på honom.
Han märkte det på förändringen i hännes
sinnesstämning, som från munterhet småningom
öfver-gick till en drömmande slutenhet. Han fick
bekräftelse därpå af gummans och syskonens
miner, anspelningar och nyfikna frågor. Men så
snart han slog fram något om förlåfningen,
svarade hon ett envist nej eller teg, med samma
lugna, kalla, ogenomträngliga min, som retat
honom under deras häftiga samtal i allén.
»Tror ni inte att jag älskar er?» frågade han.
»Jag vet inte», svarade hon.
Det var kanske endast, tänkte han, tvifvel
på hans kärlek, som förestafvade hännes nej ?
Men hur undanröja detta tvifvel? Så mycket
som det var honom möjligt att älska, utan att
älskas tillbaka, så mycket tyckte han sig älska
hänne redan — och hans kärlek var ej af det
Meijer. II. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
