Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slaget, att den kunde utveckla sig till sin skönaste
blomstring, förrän den blefve besvarad och hon
gäfve honom vingarna!
Men en dag fylldes han af den ljufvaste
förvissning. Han hade berättat för hänne sin och
Lillis historia, skildrat deh aflidnas
själfmords-planer och beskrifvit sin egen själskamp midt i
den öfversvinneliga lyckan. Paula hade fått tårar
i ögonen, kommit emot honom och tryckt hans
händer och tackat honom hjärtligt. Han hade
låtit hänne gå, utan att han ens tänkte på att
begagna sig af detta förtroliga ögonblick, och
när han efter en stund sökte upp hänne, där
hon satt ensam i Oskars matsal och fantiserade
vid pianot, och när han böjde sig ner öfver
hänne och hviskade att han kände sig
obeskrif-ligt lycklig, och när i detsamma Paula vände
sig emot honom och strålande glad utbrast: o,
ja, det gör också jag! — då fans det hos honom
icke längre något tvifvel om att han ju stode
framme vid sitt mål: att hon älskade honom!
Han gick några" hvarf på golfvet, medan
Paula fortfarande lät sina små händer löpa öfver
tangenterna. Men när han slutligen stannade
vid hännes stol och bad om hännes ja, bara
skakade hon på hufvudet och fortsatte
spel-ningen.
Gunni, som i detsamma gick. igenom
rummet, hviskade till honom i förbifarten: »ja,
får du hänne inte, Ragnar, så är det bara reK* ‘
gionen, som står i vägen, så mycket är säkert.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
