Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omfamnade han den gamla innerligt och kallade
hänne vid de ljufvaste smeknamn.
»Jag ville ju ... tala .. . då», snyftade hon.
»Men så tänkte jag ... att du skulle ta ... den
lilla med dig... O, för allt hvad du gör, Ragnar,
så låt mig behålla barnet! Hvad jag älskar det
barnet 1»
Hon snyftade högt. Oskar och Gunni gåfvo
Ragnar tecken att han med ett ord skulle lugna
hänne. »Om hon inte får behålla Fausta, så blir
det hännes död», hviskade Gunni.
»Ditt gamla kära skrå», sade Ragnar. »Var
du lugn. Jag skall göra min pligt. Var nu först
och främst lugn, så få vi tala om det andra
sedan.»
Hon tryckte sig hårdt intill honom och bad
och tiggde.
»Bara säg att hon får stanna! Bara några
veckor! Så att jag kan förbereda mig. Det har
kommit s& plötsligt.»
.»Nej, stanna får hon inte en dag längre. I
ha’n själfva så velat.»
Åter kommo de hårda orden fram. Åter
ångrade han sig, i samma ögonblick som de
blifvit sagda. Han sökte trösta och lugna sin
mor på alla möjliga sätt, utom på det enda, som
kunde ge hänne lugn och tröst. Men han ville
inte låfva hvad han i detta ögonblick trodde att
han ej skulle kunna hålla.
Emellertid blef den gamla småningom lugnare.
Hon släpade sig upp till öfre våningen, där
Meijer. II. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
