Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tala så som han nyss gjort! Hur ljuft att höra
detta I Och att barnet hölle mer af de gamle
än af honom själf — inte skulle det göra honom
ondt? Han hade ju själf önskat det. Ja, i detta
ögonblick kände han att hans kärlek till barnet
var fri från all egoism. Stundom hade han
tviflat på sig själf i detta afseende.
Han kände sig likväl en smula pinsamt
berörd framför denna sköna grupp: två gamla
mänskor och ett litet barn, som älskade
hvarandra obeskrifligt — och som i honom sågo ett
damokles-svärd, som hvarje ögonblick hotade
falla ned öfver deras lycka. En tanke
genomfor hans hjärna: vore det rätt att skilja dem
åt, dessa gamle och detta barn? Han behöfde
ej en enda sekund för att finna svaret. Frågan
innebure ju detsamma som denna: borde han
offra sitt barn för de gamles skull eller ej?
Naturligtvis inte. Något år ännu hade ju den
lilla utan fara för sin egen utveckling kunnat
vistas i det gamla fädernehemmet, uppfostrats
eller rättare skämts bort och blifvit lillgammal
hos de gamle — det skadliga i ett sådant lif
skulle ju i riklig mån ha uppvägts af den nyttiga
vistelsen i fria luften, — och den saknad han
själf erfarit i sin ensamhet — nåja, den kunde
ju möjligen uppvägts af det medvetandet att
han gjorde sina gamle föräldrar lyckliga. Men
ett nödvändigt vilkor för att barnet skulle stanna
kvar, om också endast en kort tid, vore full
garanti för att något dop ej oftare skulle sättas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
