Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumman stack hufvudet in genom dörren,
som stod på glänt. Hon försökte se glad ut,
det gamla skrå’t, och bannade honom på skämt
därför att han legat så länge. Hon och gubben
hade druckit kaffe redan för två timmar sedan,
och Gunni hade inne hos sig väntat på honom
öfver en timme.
»Du gamle sjusåfvare, lille vän Ranne!» sade
flickan smeksamt och klappade honom på kinden.
Han klädde sig skyndsamt och gick in till
Oskars. I förbifarten hälsade han god morgon
på gubben, hvilken i sällskap med Helmer just
kom hem ifrån den promenad, som han
regelbundet företog i marken hvarje förmiddag, äfven
sedan Oskar öfvertagit arrendet. Gubben hälsade
kärleksfullt och frågade hur han såfvit. Sedan
ginge de hvar och en på sitt håll.
Inne hos Oskars började man ånyo
diskutera den vigtiga frågan om barnet. Stämningen
var ej längre så tryckt som förra dagen. Man
hade ju en klaf till lösningen af det svåra
problemet och man hoppades det bästa. Själfva
gumman, som gick ut och in, alltid med något
af den lillas tyg att lägga ned i kappsäcken,
hyste ett svagt hopp att Rågnar skulle resa
ensam och låta barnet stanna kvar. Hon hade
talat med gubben, kunde man förstå, ehuru hon
till en böljan sökte dölja det, och man anade
nästan att gubben skickat hänne som ett slags
parlamentär, för att bringa en förlikning å bane.
»Jag är säker på», sade gumman, »att gubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
