Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill behålla barnet lika gärna som jag, fast han
inte vill erkänna det.» Men ett sådant
erkännande, påstod Ragnar, vore det första
nödvändiga vilkoret, och det andra vore att
dopfrågan aldrig mer skulle föras på tal, och det
tredje vore att gubben skulle förklara sig ej ha
någonting emot att den lilla hädanefter stode
under Oskars speciella hägn. Gumman tyckte
att detta vore allt för mycket begärdt. Ragnar
borde ju ändå besinna, att det var emot sin
egen far han ämnade handla så. Det vore ju ej
underligt om gubben kände sig sårad, i fall
barnet toges ifrån honom, liksom ifrån en annan
missdådare. Han kunde möjligen ha förgått sig
i sitt bref och sagt saker, som han inte tänkte,
men - och så började hon ursäkta gubben på
alla möjliga sätt. Ragnar var dock obeveklig.
»Om du bara», fortfor den gamla, »ville böja
dig för honom en liten smula, så skulle du få
se att gubben läte det bli alldeles som förut och
glömde hvad han skrifvit i sitt bref.»— »Böja mig!»
utropade Ragnar. Men cfet var just det, han
inte kunde och inte bordel »Bara för syns
skull, det kunde han väl förstå», invände gumman.
»Nej,» inföll Ragnar, »hade det gällt endast
själfva formen, då skulle han ha böjt sig, om
det så varit ända ner till marken, om han
därmed kunnat uträtta något godt. Men nu gällde
det barnets hela väl. Ja annat äfven, ty det
gällde lyckan i det gamla fädernehemmet. Om
han böjde sig för gubben nu, om också endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
