Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jaså, det handlade om vigtiga saker?»
frågade Ragnar skenbart likgitligt.
»Alls inte om dig, Ragnar 1 Tro inte det!
Ditt namn är inte nämdt en gång.»
»Ah, det märktes ju tydligt ätt det var
Ragnar hon tänkte på i slutorden», inföll Signe.
»Det skulle man vara en gås för att inte
begripa. »
»Se så, Signe, gör* nu inte Ragnar
egenkär!» förmanade Gunni.
Ragnar blef alltmer nyfiken, men yttrade
intet.
Gunni och Signe började tvista om vissa
uttryck i Paulas bref. Däraf förstod Ragnar mer
än tillräckligt. Paula hade på ett melankoliskt
sätt skildrat den vackra natur, hon vistades i,
och den skara ungdom, som hon dagligen var
tillsammans med. Hon hade så gärna velat njuta
af denna vackra natur och glädja sig med denna
ungdom, men hon kunde inte, och när hon någon
gång erfor en smula glädje, kändes det som hon
inte hade rättighet därtill, och då Hon en gång
deltagit i ungdomens nöje, hade hon plötsligt
brustit i gråt och måst gå upp på sitt rum.
Brefvet hade slutat med,dessa ord: »ske guds
vilje», öfver hvilkas betydelse alla undrade
mycket. Ragnar hade hört tillräckligt för att
inse, eller tro sig inse, att dessa ord gällde
honom. Och det hopp, som han förra dagen
trodde vara nästan alldeles kråssadt, lefde upp
på nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
