Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emellertid hade förmiddagen gått till ända.
Om en timme skulle tåget gå Ragnar satt nu
och funderade på hur han skulle meddela gubben
sitt beslut att låta barnet stanna hos Oskars.
Då inträdde gumman.
»Nu sitter han och gråter där uppe», sade
hon, själf med tårar i Ögonen. »Gå nu upp till
honom, Ragnar. Men förifra dig inte! Kom i
håg att han är din far!»
»Var lugnU sade Ragnar. »Är Fausta
färdig att resa, ifall det skulle bli nödvändigt?»
- Det ja, som gumman svarade, hördes knappt
Följd af gumman, inträdde Ragnar till sin
far. Gubben satt i gungstolen, Helmer gick
där som ett frågetecken, med händerna i sin
kavaj, och Fausta satt på golfvet, klädd i den
drägt, som Ragnar önskade att hon skulle ha
på resan. Gubben var något röd i ögonen,
men såg för öfrigt lugn ut, alldeles som han
brukade, när det var något vigtigt å färde.
Med armbågarna på stolkarmen och händerna
knäppta uppåt, satt han och slog pekfingrarna
emot hvarandra.
Ragnar gick fram till honom, stödde sig
mot skrifbordskanten och höll sig fast däri med
bägge händerna. Gumman ställde sig upp emot
kakelugnen, med armarna i kors öfver bröstet.
»Eftersom mamma», började Ragnar —
och gubben såg därvid upp på honom med en
blick, som tycktes säga att han visste hvad som
skulle komma och hade sitt svar till hands.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
