Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gumman inträdde. Det kom solsken öfver
hannes ansigte, när hon sig fadren och sonen
stå med armarna kring hvarandras lif. Under
tårar omfamnade hon och kysste dem bägge två.
»Ja, nu, Matilda», yttrade gubben med en
segerhärres fröjd och stolthet, »nu har Ragnar
gått in på mitt förslag, att flickan ligger hos
dig om nätterna och är hos mig om dagen. Och
nu skall...»
Ragnar afbröt honom.
»Jag har låfvat att flickan får ha sitt hem
hos er gamle, med det vilkor att Oskar ger sitt
tillstånd och ansvarar för hänne.»
»Oskars tillstånd 1» utbrast gubben, som om
det vore fånigt att sätta någonting sådant i fråga.
»Hufvudsaken är ätt den lilla förblir hos oss.
Och nu, Matilda, förbehåller jag mig att du inte
skämmer bort barnet, som du hittills gjort. Skallr
jag ha hänne -här hos mig, sår skall hon min
själ också uppfostras till en god och stark flicka,
just som Ragnar vill ha hänne. Du skall nog
bli nöjd, min gosse.»
Tiden hade långt framskridit. Ragnar måste
i största hast kasta maten i sig. Oskar och
Gunni och Signe voro slagna med häpnad öfver
det nyss inne hos gubben förda samtalet, för
hvilket de i korthet fingo en redogörelse. De
visste knappt huruvida de mäst skulle förvåna
sig öfver gubbens medgörlighet i sak eller beundra
Ragnars fasthet och lugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
