Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tackl Hvar då? Jag har nog tänkt på
alla möjliga utvägar. Ett lån är minsann ingen
lätt sak att få nu för tiden, isynnerhet om man
har en smula stolthet och är hederlig karl och
inte kan bjuda någon säkerhet. I alla fall skulle
det tjena till rakt ingenting att ta ett lån. Jag
duger inte till författare, det är den stora
hemligheten. Felet är att jag inte kan låta bli att
tvifla, inte kan låta bli att hoppas, inte kan låta
bli att — dikta — utkast, förstås, ty något
annat blir det aldrig — fastän jag vet att jag
därmed endast ruinerar mig själf till både kropp
och själ.»
ijag tror på er», utbrast Edela, med en
fasthet och hänförelse, som frapperade honom.
Han drog ett blåss på cigarren och undrade
huruvida hon märkte hur smickrad han kände
sig af hännes sista. ord.
»Ni är märkvärdig, doktor Möller. Ibland
förefaller ni så rysligt egenkär, men ibland tvärtom
förvånas man öfver...»
Han af bröt hänne.
»Ja, visst är jag egenkär. En person, som
lidit så mycket af tanken på sin fulhet, som
förstört åratal af sitt lif med att tvifla på sin
begåfning, som tillbragt hundratals sömnlösa
nätter med att ransaka sin karaktärs uselheter,
han måste naturligtvis till slut bli alldeles
vansinnig af egenkärlek 1»
»Nej, det är just det märkvärdiga. Men
när ni talar t. ex. om fruntimmer, så...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
