Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har jag kanske orätt, då jag påstår att
jag slår an på fruntimmer?»
»Ha, ha, ha, ser ni där?»
»Ville ni kanske hällre att jag visade en
falsk blygsamhet och ställde mig okunnig om
att jag är i besittning af en viss makt gent emot
det täcka könet ? Eller skryter jag kanske med
den makten?»
»Nej. Den rättvisan måste man göra er.»
»Nå, då ser jag ingenting ondt i att jag är
sann i fråga om mig själf.’ För öfrigt,
allvarsamt taladt, så är jag nog egenkär ännu, om
också jag försökt arbeta bort det felet — det
går inte så lätt att bli af med den gamle Adam.
Men ibland ... nå, det gör detsamma ... Tror
ni inte den där egenkärleken ibland är mera
skenbar än värklig ? Man är för stolt . . . eller
för likgiltig ... eller... nå, det gör detsamma.,.»
»Hur menar ni?»
»Jo, ibland har jag haft ganska roligt åt att
man funnit mig egenkär, just när jag som mäst
haft en känsla af min egen obetydlighet. Anser
ni alldeles omöjligt att den där egenkärleken
ibland kunnat vara en förtviflad själfironi?»
Edela stirrade på honom, som fick hon i
detsamma en ny inblick i hans karaktär. Ragnar
vände bort ögonen och funderade.
»Men», yttrade han plötsligt, »ni trodde på
mig, sa’ ni. Tror ni värkligen att jag skulle
lyckas skrifva någonting, om jag på allvar grepe
mig an med ett försök?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
