Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»En annan gång», svarade han,tankspridd,
utan att se på hänne.
Den sista turen var förbi. Arm i arm tågade
man ut ur salen.
»Kom till mig en förmiddag», hviskade hon.
»Mellan i och 2, när tant är hos sin massagör.»
»Ja. Tack!»
Det valsades åter, en sprittande strausservals.
Ragnar, som hade stannat kvar i salongen, kände
sig ännu stå liksom under en förtrollning. Så
reste han sig, då han plötsligt hörde någon
hosta till i det för öfrigt tomma sidorummet.
Han såg i spegeln att det var fru Gerber, som
i en kokett 9tällning ordnade sitt gamityr.
Ljudlöst, utan att tänka på hvad han gjorde,
skyndade han fram öfver det mattbelagda golfvet och
närmade sig hänne bakifrån.
»Jag älskar er.»
Han förskräcktes själf af denna hviskning,
som halkat öfver hans läppar, utan att han kunnat
hindra det. Så snart orden uttalats, kände han
med sig att han ljugit. Förvirrad, slagen af sitt
onda samvete, störtade han ut, när i detsamma
ett dansande par trädde in genom den andra
dörren. Utan att säga farväl, kastade han på
sig öfverrocken och skyndade hem till sig själf.
Han hade ljugit! Han hade ljugit!
Länge var det honom omöjligt att’ klart
tänka någonting annat än detta. Han, som i
hela sitt lif predikat sanning i tal och handling,
hade nu för första gången gjort sig skyldig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
