Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af tjocka varklumpar, som fastnat och stelnat i
ögonfransarna 1 Hakskägget nästan hvitt — hur
underligt att han ej varsnat det förrl Men
han speglade sig ju aldrig numera, ty när han
kammade sig, kastade han endast en ytterst
flyktig blick på hår och skägg. Han såg ut
riktigt som en gubbe! Och så denna slitna,
fläckiga nattrock, och denna förtviflade uppsyn
— och se! Hade han inte hår på näsan! Jo,
min själ! Stora, styfva, svartaktiga skäggstrån
— fy tusan 1 Att Paula inte ville ha honom var
sannerligen ej underligt. En så vidrig fysionomi.
Nästan med vämjelse drog han sig tillbaka. Den
stackars flickan! Hur han plågat hänne! Hela
hans förhållande till Paula var ju ett enda stort
bevis på den hänsynslösa egoism, som behärskat
honom. Utan att älska hänne hade han velat
tvinga hänne till äktenskap, tvinga hänne att
lefva tillsammans med denne vidrige gubbe, som
han sett där i spegeln, denne i förtid åldrade
odugling, som dragit olyckan med sig öfverallt,
öfver föräldrahemmet, öfver sitt eget hem,’ öfver
sin hustru, öfver sitt barn.
Häftigt upprörd, fortsatte han vandringen
öfver golfvet. Han sökte undvika spegeln, men
drogs omedvetet tillbaka dit och betraktade sig
mycket noga, längre för hvar gång. Det föreföll
honom så underligt obegripligt att han själf och
denna spegelbild skulle vara samma personlighet
Han kunde inte förstå att det där ansigtet* den
där uppsynen och den där hållningen tillhörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
