Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljud–––kastade sig ner på golfvet, med huf-
vudet öfver en stoldyna–––-tänkte på att ta
lifvet af sig––frågade sig om inte hela denna
smärta var ett spelande komedi med sig själf,
den också––––bad till någonting okändt, en
hastig bön, utan ord — — undrade om han inte
vore på vägen att mista sitt förstånd —––––-
och småningom blef det bara kallt och tomt
inom honom, och så kom äntligen hungern, och
så gick han ut–––-
Det var inte första gången, som dessa
själf-anklagelser och detta själfforakt plågade honom.
Rätt oftä under sista, tiden hade dylika tankar
och känslor kommit smygande; men när han
tagit dem på allvar, något som ej alltid var
händelsen, hade han snart funnit ursäkter i mängd
och slutat med att betrakta dessa inifrån
kommande röster som tecken till ett öfverdrifvet
ömtåligt samvete. Nu däremot blef han så
öfver-väldigad och genomträngd af denna tro på sin
egen uselhet, att den följde honom ständigt och
öfverallt. Förgäfves sökte han intala sig att
denna tro, liksom så mycket annat hos honom,
var en öfverspänd fix idé, som han borde tvinga
sig bort ifrån. Ju mer han sprattlande sökte
komma ut ur den snärjande föreställningen, dess
fastare kände han sig fångad och bunden, som
en fluga i ett spindelnät. För att öfvertyga sig
att hans lif ej varit alldeles spildt, drog han fram
allt hvad han möjligen kunde säga sig ha uträttat
på jorden: sin värksamhet i encyklopedien, sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
