Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bellmans fränder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro idylliskt milda, somliga
baccha-naliskt yrande, andra djupt elegiska,
och ofta smälta dessa karaktärsdrag
tillsammans till en “sorg i sosenrödt“
— såsom skaldens humor på ett
träffande sätt blifvit kallad. Störst är
B. i sina skildringar af det lägre
folkets nöjen och af Stockholms
om-gifningar, mot hvilkas fängslande
bakgrund han målat sina komiska
gestalter: Fredman, Ulla Vinblad,
Mollberg, Movitz m. fl. I allmänhet
röja dessa dikter ett omisskänneligt
drag äfven af målaren, hvilket också
ej är underligt, enär skalden, såsom
åtskilliga pännritningar intyga, egde
en synnerligen stor färdighet i
teckning.
Den största förtjensten om
samlandet och utgifvandet af B:s arbeten
tillkommer P. A. Sondén, som efter
lång förberedelse utgaf en samling
af skaldens Valda skr f ter {1835—36,
med musik i särskilda band). J. G.
Carlén utgaf derefter en ny, med
tillägg, förklaringar, illustrationer
och musik försedd upplaga Samlade
skrifter (1856—61), hvilken sedan
omtryckts såsom godtköps-upplaga
(1869—70 och 1879). Efter
skaldens egen handskrift har G. E.
Klem-ming utgifyit Bellmans poetiska
arbeten till ar 1772 (1872). En mängd
af B. författade skaldestycken, som
ända till allra senaste tid undgått
samlarnas uppmärksamhet, hafva
nyligen af Eichhorn blifvit utgifna
under titeln Skrifter af C. M. Bellman,
ny samling (1876—77). Samme
forskare är f. n. sysselsatt med
utarbetandet af en utförlig monografi öfver
skalden. Bland dem, som illustrerat
Bellmans qväden, märkas
företrädesvis Elias Martin, Elis Chiewitz, K.
A. Dahlström och J. V. Wallander.
Ett par af Chiewitz på 1820-talet
utgifna planschverk ligga till grund
för ett 1874 utkommet
Bellmans-galleri, grupper och persemer ur Fred-
mans epistlar och sånger (med 30
planscher).
Bell mans-lite ra turen är mycket
rikhaltig. Jfr skrifter af Atterbom,
J. G. Carlén. M. J. Crusenstolpe,
Eichhorn, A. Fryxell, dansken J. L.
Heiberg (“Bellman som comisk
dithy-rambiker“, 1843), J. H. Kellgren,
G. Ljunggren, P. A. Sondén och M.
Ullman. Se dessutom Nordisk
tidskrift för 1879, Samlaren (flere
årgångar) och Ny svensk tidskrift för
1883. Bellmans lif och person har
poetiskt behandlats af H. K. F. von
Numers, i den sceniska
framställningen “På gröna lund“ (1856), och af
H. Sätherberg, i lustspelet “Bellman“
(intaget i en 1862—63 utgifven
diktsamling) m. fl.
Bellmans fränder, en af
Atterbom införd benämning på följande
med Bellman samtida humoristiska
författare: K. I. Hallman, O. Kexél,
J. Wallenberg, O. Rudbeck, J. M.
Lannerstjerna, K. Envallsson och E.
Schröderheim.
Bellmanska sällskapet, ett af
K. F. Dahlgren m. fl. i
Stockholm-år 1824 stiftadt vittert sällskap Se
Arv. Ahnfelt, “Bellmanska
sällskapet“ (1877).
Benzelius (adlad Benzelstjerna),
en från Norrland härstammande slägt,
hvaraf sex medlemmar, såsom
biskopar eller ärkebiskopar, utöfvat ett
genomgripande inflytande på den
svenska kyrkans historia. Följande
medlemmar af slägten hade jämväl
stor betydelse för literaturen:
1. Erik B. d. ii. (Henrict), teolog,
f. 1632, d. 1709 som ärkebiskop,
utgaf en Epitome rhetoricce ccclesiasticce
(1694, 4:de uppl. 1771) och ett
Bre-viarium histoHcc ecclesiasticm (1695,
5:te uppl. 1802, på svenska
öfver-satt af J. Bäckström 1734), hvilka
bägge arbeten ungefär ett århundrade
begagnades såsom läroböcker. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
