Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sod i Dalame“ (1784), af Gustaf III
och J. H. Kellgren, i det lyriska
dramat “Gustaf Vasa“ (1786), af A. I’.
Skjöldebrand, i hj el tedikten “Gustaf
Eriksson eller det frälsade Sverge“
(1822), af G. H. Mellin, i monologen
Gustaf Eriksson (1832), af J.
Böijes-son, i skådespelet “Solen gunker“
(1856), af H. Bjursten, i den episka
dikten “Gustaf Vasa i Dalame“ (ej
särsk. utg.), af Fr. Hedberg, i
skådespelet “Dagen gryr“ (1863), af K.
Snoilsky, i dikten “Gamle kungGösta“
(1881, se Nya dikter), afH.
Säther-berg, i folkskådespelet “Ur förtryckets
natt“ (uppf. 1882) m. fl.
2. Gustaf II Adolf i den fbrres
sonson, vältalare, historieskrifvare,
f. 1594, blef 1611 sin faders
efterträdare som konung i Sverge och
stupade vid Liitzen 1632, efter en
ärofull regering. Han var en
förträfflig talare, skref själf ett tal vid
afslutningen af riksdagen 1611 och
blef allmänt beundrad for sitt
af-skedstal till ständerna före afresan
till Tyskland 1630. Som
historie-skrifvare utmärkte han sig genom
sin Historia angående Carl IX:s
regementstid (ofullb.), hvari han
försvarade sin rätt till kronan. G.
författade äfven åtskilliga smärre
uppsatser och bref, alla utmärkande sig
genom en ovanligt god stil och ett
rent språk. Åfven diktade han några
visor. Konung Gustaf II Adolfs
skrifter ha i senare tid utgifvits samlade
(1861, af K. G* Styffe). Hans lif
har poetiskt behandlats: af J. G.
Oxeustjerna, i en ode öfver hans död
(se Sami. skrifter), af L. Fomelius, i
hjeltedikten “Gustavus sago-togatus“
(1631), af A. F. Ristell, i komedien
“Konung Gustaf Adolphs jagt“
(1766), af Gustaf III, i den heroiska
dramen “Gustaf Adolph och Ebba
Brahe“ (uppf. 1783, versifierad af
J. H. Kellgren 1788) och dramen
“Gustaf Adolphs ädelmod“ (s. å.),
af F. M. Franzén, i den episka
dikten “Gustaf Adolf i Tyskland“ (1817
—20, ofullb.), af K. A. Adlersparre,
i den historiska dikten “Gustaf Adolfs
död“ (1834), af J. G. Ingelman i
en “Sång öfver Gustaf II Adolfs
död“ (1836, belönt med sv. akad:s
stora pris), af B. von Beskow, i
skådespelet “Gustaf Adolf i
Tyskland“ (1838), af K; F. Ridderstad, i
monologen “Gustaf II Adolf vid
Lutsen“ (1849, “i Några minnesrunor“),
af Z. Topelius, i skådespelet “Regina
von Emmeritz“ (1853), af K. J.
Lén-ström, i diktcykeln “Gustaf II Adolf*
(1860), af L. Josephson, i komedien
“Kapten Gars“ (uppf. 1871), af sign.
F... t, i den romantiska berättelsen
“Gustaf II Adolfs ungdom** (1880) m. fl.
3. Gustaf III, vältalare,
dramatisk författare, historiker, f. 1746,
blef 1771 sin faders efterträdare som
konung i Sverge och regerade till
1792, då han mördades under en
maskerad. På literaturen har ingen
svensk konung utöfvat ett sä stort
inflytande som han. Han gjorde det
ej allenast som författare själf, utan
framför allt genom att uppmuntra
vitterhetens idkare, genom att
om-gifva sig med en krets af skalder
och tänkare samt genom att upprätta
institutioner till literaturens
befordran och språkets vård: svenska
teatern (1773, ersatt 1782 af kungl.
stora teatern), svenska akademien
(1786) samt vitterhets-, historie- och
antiqvitets-akademien (s. å., se
Vitter-hets-akademien). Hans sträfvan gick
ut på att uppamma en nationel
lite-ra tur, och han lyckades onekligen i
hög grad väcka intresse för nationella
ämnens behandling, fastän å andra
sidan den franska smaken — åt
hvilken han själf skattade så mycket —
alltmer kom att blifva herskande i
fråga om behandlingssättet. Den
period, till hvilken han och hans
lite-räre gunstlingar hörde, har i litera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
