Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leopold ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Drottningholms bibliotek, blef 1788
konungens handsekreterare, kallades
1790 till ledamot i direktionen öfver
kungl. nummerlotteriet (for att få
sina inkomster förbättrade),
utnäm-des 1799 till kansliråd samt erhöll
1818 statssekreterares titel och
värdighet. 1809 blef han adlad. 1786
kallades han till en af de forste
ledamöterna i svenska akademien, hvars
inflytelserikaste medlem han
sedermera länge var efter Kellgrens död.
Led. af vitt. akad. 1802. Led af
vet. akad. 1804. Led. af mus. akad.
1814. Han dog d. 9 nov. 1829, efter
att ha varit blind på sin ålderdom.
1832 reste svenska akademien öfver
honom en minnesvård på Klara
kyrkogård i Stockholm.
Redan som gymnasist gjorde sig
L. känd som skald, och vid tjugotvå
års ålder blef han for den större
allmänheten bekant genom sin i
anledning af kronprinsens födelse skrifna
Ode öfver den 1 november 1778 (två
uppl. s. å.). Denna dikt ärsärskildt
märklig derigenom, att den föranledde
en långvarig och bitter
skriftväxling mellan författaren och Kellgren,
hvilken med satirisk skärpa
granskat poemet i Stockholmsposten. Sedan
var L. föga produktiv som skald,
tills han 1784 återkommit från
Pommern. Men då blef han snart
erkänd som en högt låfvande förmåga,
och Kellgren själf, som var human
nog att glömma den gamla tvisten,
stadfäste hans skalderykte genom att
i sin tidning aftrycka och med
låf-ord framhålla några af honom
författade dikter, särskildt hans Erotiska
odcr (1785). Kort efteråt upptogs
L. i konungens förtroliga krets och
blef snart den förnämste i ”det
literära hofvet”. På uppdrag af konungen
versifierade han dennes opera Frigga
(1787, musik af Åhlströra). Bland
hans original-arbeten för teatern
märkas främst de bägge sorgespelen
Oden etter asarnes invandring (1790)
och Virginia (uppf. 1803), som äro
trogna efterbildningar efter franska
mönster och anses fullt jämförliga
med de bästa dramatiska arbeten i
den fransk-klassiska stilen, rika på
episoder af hög poetisk skönhet, med
en i allmänhet synnerligen vacker
diktion, men bristfälliga i planen och
i mycket brytande mot den
historiska troheten. Ehuru dessa bägge
dikter af samtiden ansågos som
författarens mästerverk, vsr L. dock
mera framstående som lyriker,
särskildt i sådana diktarter, der
reflexionen framträder mer än känslan och
fantasien. Sålunda skref han
utmärkta lärodikter, förträffliga oden,
skaldebref och fabler samt ypperliga
satirer, bland hvilka särskildt hans
Visa om Pehr Enebotn vann stor
ryktbarhet. Mest lyckad som skald
anses L. ha varit i sina skämtsamma
dikter, i sina sagor och berättelser,
hvilka öfverflöda af ”sprittande
qvick-het, träffande satir, fin komik och
skalkaktigt skämt, allt framstäldt i
den lifligaste och behagfullaste stil”.
Bland hans dikter af detta slag kunna
framhållas Eglé och Annctt, Ben
vackra bcdjerskant Mina nya rumf
Byxorna m. fl. Bland hans
allvarligare skaldestycken må som mest
bekanta nämnas: Ode öfver begäret
till ett odödligt namn, Häfdemas röst,
Bet slutande århundradet, Religionen,
Öfver segren vid Hoglandf Eörtjensten
och Predikaren.
Som skriftställare på prosa kan L.
i stilistiskt hänseende ställas vid sidan
om de förnämste gustavianerna, och
han är dem alla öfyerlägsen
genom sin mångsidighet och sina
kunskaper. Hans arbeten på detta
område utgöras mest af filosofiska,
äste-tiska och språkliga uppsatser, delvis
stridsskrifter. De märkligaste bland
dem äro: Critiska anmärkningar vid
hjettedikten Tåget öfver Bält (1785),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
