Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Organisationsbildningar bland lokomotivpersonalen före tillkomsten av Sveriges Lokomotivmannaförbund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägga om någon omedelbar sammanslagning, utan närmast för att
diskutera frågan om en obligatorisk anslutning till Nordiska
Loko-motivmannaförbundet - vilket ju S. L. E. för sin del redan
beslutat, men däremot icke den andra föreningen. Vid den därunder
förda diskussionen kom man självfallet också in på
sammanslagningsfrågan. Det framgick att man från S. L. E:s sida alltjämt ivrade
för den saken, liksom också att det från Statsbaneföreningens sida
fortfarande restes en del betänkligheter däremot, bottnande främst däri
att tiden ej ansågs mogen. Något beslut i endera riktningen blev icke
fattat; sammanträdet ansåg sig f. ö. ej heller beslutmässigt, men att
detta gemensamma möte hade en god psykologisk verkan och
närmade kontrahenterna till varandra är säkert. På dagordningen vid
S. L. E :s årsmöte detta år var uppställd följande punkt: "Bör
föreningen uppträda gemensamt med S. J.-föreningen i alla
yrkesfrågor och hur kan detta lämpligast ske?".
Frågan föranledde ingen diskussion, enär, som det heter i protokollet,
"den anses vara uttömd i diskussionen och tfnigheiWi om vad som bör
göras ’dr så stor, att det endast behövs ett lösamde ord, ett utsäde eller
någon utifrån plötsligt väckande omständighet för att få denna fråga
löst pä ett för utomstående alldeles oväntat sätt. ’Därför tystnaden."
Frågans, första del besvarades med enhälligt ja, heter det, och i fråga
om den senare delen uttalades likaledes enhälligt att "lämpligaste sättet
vore att ingå i Nordiska Lokoniotivniannaförbundet". Eftersom ju
S. L. E. för sin del redan var obligatoriskt ansluten dit, måste detta
uttalande sålunda uteslutande anses gälla broderföreningen vid S. J.
Att behovet av ett fastare samarbete gjorde sig mycket starkt
förnimbart inom den förstnämnda föreningen får man slutligen ytterligare
belägg för genom ett beslut, som 1903 års årsmöte fattade. Det gällde
de vid denna tidpunkt mycket uppmärksammade och diskuterade
frågorna om lokpersonalens tjänstgörings- och kompetensvillkor.
Riksdagen hade, på av lektor P. P. Waldenström väckt motion, år 1903
beslutat om tillsättandet av en kungl, kommitté för utredning i saken,
och vid föreningens årsmöte samma år överlade man om bästa sättet
för ernåendet av ett positivt resultat av sagda utredning. Man beslöt
sig då för att tillsätta en kommitté med uppdrag att uppvakta
regeringen med en skrivelse och med en samtidig hemställan att få
inkomma med ytterligare material till den kungl, kommittén. Men
eftersom det ju här gällde en angelägenhet som jämväl rörde
statsbanepersonalen, beslöt årsmötet att en hänvändelse skulle göras till S.
J.-I
62
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
