Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYGGNADSKONSTEN. 21
rikare utbildning än de andra och i hvilken derföre medeltidens
skaplynne uttalar sig klarast.
Det var kyrkans män, som från början togo befattning med
uppförande af kyrkorna, den begynnande medeltidens mest monumentala
byggnader. De lånade grunddragen från den föregående tiden, men
utbildade dem från första början. Byggnadens plan blef bättre
fördelad och gaf derigenom ett rikare intryck: tvärskeppets armar drogos
ut och koret förlängdes, så att det hela fick en grundform lik det
latinska korset. De förgängliga trätaken utbyttes mot hvalf, hvilkas
benägenhet att skjuta ut de dem uppbärande murarna gaf
anledning till en mängd vidtomfattande åtgärder för betryggande af det
hela. Rundbågen herrskade, man använde honom i hvalfven, man
slog honom öfver portar och fönster, man lät honom upprepad i det
oändliga bilda listverk. Byggnaden visade sig strängt och symmetriskt
delad, gränslinierna voro noggrannt och regelrätt utmärkta,
ornamentsmotiven framhöllo de drag, som skulle framhållas. Vi se bland dem
bilder af växter som aldrig funnits, af menniskor, som sakna lif, af djur,
som vittna huru litet man den tiden hade öga för naturen. Det är
lätt att se, huru de andlige byggmästarne deremot så snart det gällde
sjelfva konstruktionen af byggnaden, voro praktiska menniskor, som
på erfarenhetens väg, genom brister och fel som de upptäckte, efter
upprepade försök, hunno en allt större fulländning i sin konst. Det
finnes i alla dessa byggnader något stort, strängt, ibland nästan
tryckande, något starkt koncentreradt — vi påminnas om den fostrande
tukt den romerska kyrkan egnade den vesterländska kristenhetens folk.
Men lekmännen ville icke på längden nöja sig med denna
underordnade ställning. Ridderskapets tid kom och samtidigt begynnte
borgerskapet bereda sig till den framstående rol, som senare föll på dess
lott. Verldslige handverkare hade använts i kyrkans och klostrens
tjenst och sålunda invigts i byggnadskonstens mysterier. Nu drog
sig handverket till städerna och i dem bildades brödraskap af
byggmästare, som uppehöllo traditionerna och utbildade konsten. Under
deras behandling kom ett nytt lif i arkitekturen. Plananläggningen
gjordes rikare. Rundbågen, som utöfvade för starkt sidotryck,
utbyttes mot spetsbågen, som snart nog användes öfver allt, äfven der
hvarest rundbågen intet ondt hade gjort. Det hela begynnte dragas
från jorden uppåt. Fönstren förstorades och det ymnigare
inströmmande ljuset bidrog att taga bort något af det tryckande allvaret.
Ornamenten, som förut temligen troget hållit sig till de ytor, som
skulle siras, nöjde sig icke längre med denna anspråkslösa rol, de
sköto fram sina knoppar och blommor. Haäri ligger icke ett
meningslöst prål, ty i många fall hade dessa ornament, som vittna om så
mycken lifaktighet, en praktisk uppgift. Öfver allt i Europa, der den
romanska stilen hade vunnit insteg
g, uppenbarar sig denna öfvergån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
