Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FARLEDEN MELLAN BISKOPSTUNA OCH UPPSALA. 33
heta Säby d. ä. Sjöby — nu ligga de långt från sjö. Bland de från
denna hufvudled utgående armarne bör en framhållas, hvilken från
hans vestliga del gick ungefär rätt ned i söder till Lunda socken och
der fortsattes af andra vatten ned till Mälaren.
Tillvaran af hufvudvattendraget eller åtminstone en del af
detsamma bevisas af historiska handlingar. Under tiden 1324—1455
utfärdades åtminstone fyra dombref riktade mot det öfverhand tagande
begäret att medels anbringande af »tvärtäppor» afstänga den gamla
farleden mellan Biskops-Tuna och Närtuna. K. Gustaf I, som år
1551 förnyade domen, omtalar i sitt bref, att i forna tider kunde
skärkarlarne med sina båtar komma ända fram till Folklandstingstaden
d. v. s. attundalandshäradenas gemensamma tingplats i landets midt,
i närheten af Lunda kyrka (i fig. 1 utmärkt med F).
Det är lätt att förstå, hvad betydelse dessa slingrande, ofta för
smärre båtar farbara vattendrag skulle hafva för landet. Å ena sidan
utgjorde de ett sammanhållande band för de bygder som de omslöto
och gåfvo rent af karaktär af öar, å den andra beredde de tillfälle
till samfärdsel mellan orter, som annars i tider då vägarne voro få
och antagligen ganska dåliga, hade förblifvit söndrade. Att det stora
vattendraget mellan Tuna och Uppsala haft betydelse för
samfärdseln röjes, utom af hvad förut omtalats, deraf att invid detta
vattendrag låg uppe i nordvest Mora äng, der af gammalt Sveriges
konungar hyllades, förmodligen i följd af hogkomst från den tid, då
ängen var gemensam mötesplats för inbyggarne i Attundaland och
Tiundaland; ängen ligger nämligen helt nära gränsen mellan dessa
två områden. Ännu bättre intyg lemnas af Folklandstingstaden, i
hvars närhet vattenvägar möttes från olika håll och hvarest, helt visst
i följd deraf, en stad bildade sig, som omtalas redan 1310 och som
vid århundradets midt var så betydande, att han väckte Sigtunabornes
farhogor och blef, till deras förmon, upphäfd. Hvilken betydelse
de landet korsande vattenvägarne hade, synes väl bäst deraf, att den
vid en af dem uppkomna staden kunde täfla med en gammal stad vid
Mälaren. 1
Vi få dock ingalunda antaga, att öfverallt hvarest nu finnes
sidländ mark i forna tider varit vatten, sjöar eller sund. På månget
ställe har rinnande vatten, genom fördämning eller hopväxning af
mynningar, blifvit instängdt eller fått minskadt aflopp och derigenom
tvungits att breda ut sig öfver kringliggande lägre trakter. I vår tid
söker man att genom beredande af nytt utlopp torrlägga de
vattensjuka markerna. På samma sätt har man påskyndat uttorkandet af de
urgamla vattendragen, som varit på väg att växa igen, och derigenom
1 Inom den gamla farledens område har, genom kanalisering, stycket mellan
Biskops-Tuna och Garnsviken åter blifvit farbart. För närvarande är man sysselsatt
med uttappande af den inom det gamla vattenområdet liggande sjön Hederviken.
Hildebrand, Sveriges Medeltid 1. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
