Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 SKOGARNES STÖRRE UTBREDNING.
har man vunnit slättmarker, som ofta antaga betydlig utsträckning
mellan de kullar, å hvilka de gamle byar och gårdar ligga och på
hvilkas sluttningar man anlade de första åkrarne. Den omhvälfning,
som detta försvinnande af vattnet framkallat, har mångenstädes varit
betydande. Backåkrarne äro igenlagde, ty man behöfver dem ej längre,
sedan man erhållit de släta fälten, i hvilkas diken ännu, som minne
af det forna vattenståndet, vass växer. Men mellan den gamla tiden
och den nuvarande ligger en tid med mycket ogynnsamma förhållanden.
För att åkerbruket skall kunna i en betydlig grad uppdrifvas, fordras
dels jord som kan odlas, dels vägar som bereda tillfälle till afsättning.
Under den äldre tiden voro de marker som kunde odlas små, men
vattenvägar möjliggjorde transport och det fanns således en eggelse
till ökad odling. Men när vattendragen begynnte växa igen, hämmades
samfärdseln och äfven om de nyvunna markerna redan tidigt hade
kunnat odlas, fanns det ingen anledning att göra det, då man icke
kunde för det ökade sädesförrådet finna en motsvarande lättnad för
afsättningen.
Liksom vattnen, så hade skogarne fordom vida större utbredning
än nu.
Vattnen underlätta samfärdseln. Längs dem utbreda sig
bygderna och tränga allt längre in i landet. Man behöfver, för att
öfvertygas derom, allenast kasta en blick på kartan fig. 1, som visar, huru
troget kyrkorna d. v. s. hufvudbygderna, i hvilka de anlagts, hålla sig
utmed de nu varande och forna vattenlederna. Skogarne deremot, som
djupa, mörka, tysta, sluta sig kring bygderna, utöfva en starkt
isolerande inverkan. De hindra förbindelsen bygderna emellan, de tvinga
menniskorna att hålla sig till de hjelpmedel, som de finna i sig och
i sin närmaste omgifning, de göra sinnena djupare, lynnena dYystrare,
viljorna trögare, de gifva vanorna långvarighet. Tag bort skogarne,
och följderna visa sig såväl i menniskornas karaktärer som uti
menniskolifvets yttre förhållanden. Vid bedömandet af vår medeltids art
få vi derföre aldrig förgäta, att hennes kultur var ett lands, der skogarne
voro ymnige.
Det fanns vidsträckta trakter, der skogen åtminstone vid
medeltidens början herskade så godt som enväldigt; ingen enskild gjorde
der anspråk på eganderätt. Den största delen af Finland och det
nordligaste Sverige, ofvan Ångermanland, voro af denna beskaffenhet.
I mellersta och södra Sverige, hvarest funnos betydande bygder,
omslötos dessa af breda skogsbälten, med hvilka de nu varande
skogsmarkerna icke kunna uthärda en jämförelse. Man hade också fått ett
så lifligt intryck af skogarnes betydelse som skiljemurar, att man
indelade landet efter dess förhållande till dem. Emorden skilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
