Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 BYGDENS UTBREDNING
När man för sådant ändamål uppgör en arkeologisk karta, får man
dock icke fästa sig vid hvarenda fornlemning. Erfarenheten har visat,
att de förkristna grifterna i vårt land tillhöra tre perioder samt att
grafvarna, som tillhöra de två första perioderna, stenens och bronsens, icke
stå i något närmare förhållande till de boningsorter, som bevisligen
tillhört Sveriges germanska befolkning. Vi kunna icke med trygghet
till den germanska (götisk-svenska) nationaliteten hänföra mera än
jernålderns grafvar och allenast dem hafva vi således att för detta ändamål
taga med i räkningen.
Sedan flere år tillbaka har k. Vitterhets Historie och Antiqvitets
Akademien, tack vare statsmakternas omtanke för fosterländsk
forskning, varit satt i tillfälle att inom landets olika delar insamla
upplysningar om fornlemningarnas förekomst och karaktär. Arbetet är långt
ifrån fullbordadt, och deröfver kan ingen undra, som kommer ihog huru
vidsträckt vårt land är och huru besvärliga många bygder kunna vara
att genomsöka, i synnerhet som flerstädes landbefolkningen förlorat
intresset för, till och med hogkomsten af de forntida minnesmärkena och
deras betydelse. En fullständig redogörelse för utsträckningen af bygden
vid början af medeltiden kan derföre icke lemnas ännu — alldeles
fullständig kan hon till och med aldrig blifva, ty hvem kan gifva oss
tillförlitliga upplysningar om alla de fornlemningar, som under
århundradenas lopp blifvit förstörda? Ej heller medfgifver utrymmet att här
lemna en öfversigt af de resultat, som hittills blifvit vunna inom de
bäst undersökta trakterna. Några exempel må göra till fylles.
I Skåne och södra Halland samt i viss mon på Vestergötlands fala
är det ganska svårt att komma till ett tillfredsställande resultat, ty de
allra flesta grafvar, som der förekomma, tillhöra sten- och bronsåldrarne;
att de bördiga ställena varit bebygda är otvifvelaktigt, liksom att det
hedna jernåldersfolket begraft sina döde i byarnes närhet, men
antingen hafva grafvarna icke varit på jordytan utmärkta genom någon
förhöjning eller stensättning, eller ock hafva de fått vika för senare
jordbrukares begär att odla hvarenda bit af den goda jorden. I
Danmark är förhållandet ungefär detsamma.
I öfriga landskap i södra och mellersta Sverige kan enhvar, som
har någon vana vid arkeologiska undersökningar i landsbygden, med
ganska stor lätthet utpeka, hvar i en gårds närhet grafplatsen bör ligga,
och inom de delar af landet, som icke äro kände som i senare tid
bildade utbygder, torde de gårdar vara få, vid hvilka man icke återfinner
grafvarna, derest de icke blifvit under tidernas lopp förstörda.
För några år sedan besökte jag en liten socken i Uppland vid
namn Hammarby, i närheten af Väsby station på Stockholm-Uppsala
banan, för att der eftersöka fornlemningar. I sockens norra del skjuter
in södra ändan af sjön Fysingen. I bygdens nordöstra del, invid sjön,
ligger gården Tjursåker (nu vanligen, ehuru utan stöd i det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
