Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLYGSANDENS HÄRJNINGAR. 37
Norden, blef mot slutet af 1500-talet så godt som begrafvet i flygsand,
som ej längre sammanhölls af trädrötterna. Ungefär samtidigt
hemsöktes på samma sätt Åhus, visserligen icke lika betydande, men dock
under medeltiden en stad med en ansenlig kyrka, med ett
dominikanerkloster och tre hospital. 1 I Sunnerbo härad (sydvestra Småland)
finner man bland den yfviga ljungen mången grafflock, som vittnar,
att der varit under heden tid bygd. Men husen äro nu försvunna,
åkrarne och den sin skog beröfvade utmarken öfvervuxna af ljung
och på de fläckar, der denna utrotas, träder sanden i dagen och, en
gång åtkomlig för vinden, föres den ut öfver vida trakter, medförande
död åt växtverlden. Vestergötlands svältor voro, innan man i nyare
tid börjat åter bekläda dem med skog, öde marker, der enstaka stugor
timrade af väldiga ekstockar visade, att eländet och nakenheten der icke
voro ursprungliga.
Vi behöfva icke hålla oss till dessa mera skriande fall af
skogsförödelse och deraf vållad nöd. Åfven der nu icke uppstått ödemark,
har skogen småningom försvunnit, i följd af menniskans begär och
behof att vinna ökadt område och näring genom nya odlingar, som
dock ofta bedrifvits på så oförnuftigt sätt, genom svedjande, att
kapitalförlusten genom skogens förstöring alls icke svarade mot den
räntevinst, som ett småningom aftynande åkerbruk kan anses hafva lemnat.
Mellan hafven, som voro ingens egendom och derföre slutligen
förklarades vara statens, innanför de yttersta skären, till hvilka folkets
vakt- och vårdhållning icke sträckte sig 2, utmed vikar, elfvar och sjöar,
inom skogarne lågo bygderna, här sammanhängande och stora, der små
och splittrade.
Det finnes en möjlighet att ungefärligen bestämma, huru vidsträckt
bygden var vid början af medeltiden. Våre hedne förfäder hade
nämligen för sed att öfver de hädangångne uppkasta en hög eller bilda en
annan lätt igenkänlig grafvård i närheten af den boning, han i lifvet
innehaft. Byar och gårdar hade derföre vid sidan graffält, bildade före
den tid då den kristna kulten kring kyrkan samlade i helgad jord
qvarlefvorna af de döde. Derföre beteckna ock Vest- och Östgötalagarne
de urgamle byarne såsom byar med grafhögar (hednu byr ock höga).
Sedan de lefvandes boningar längesedan försvunnit, äro de dödes grifter
qvar. Om vi uppteckna eller ännu bättre på karta införa grafflockarne,
få vi ett begrepp om utbredningen af den bygd, inom hvilken
kristendomen förkunnades och som ingick i medeltidens skede.
1 Jfr T. Lund, Danmarks og Norges Historie i Slutningen af det 16de Aarhundrede
1, s. 47.
2 Var mord begånget i den yttre skärgården »utan vård och vaka» hade skeppslaget
ingen skyldighet att efterspana mördaren. Södermannalagen, MhB 29.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
