Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 1. Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 FOLKMÄNGD
I Johan Bures utdrag ur 1413 års jordebok uppgifvas de årliga
skattesummorna för egentliga Finland till 9,832 mark, för Satakunda
till 5,882 mark, för Österbotten till 2,300 mark, för Tavastland till
4,222 mark 4 örtug. Skatten från Finland och Satakunda var således
den tiden mer än sex gånger så stor som skatten från Österbotten,
hvilken utgjorde föga mer än hälften af Tavastlands skatt. Nu är
folkmängden i Åbo-Björneborgs län mindre än i Vasa och Uleåborgs
län och den senare mer än dubbelt så stor som befolkningen är i
Tavastehus län. Den nyare tiden har således här i
befolkningsförhållandena åstadkommit stora rubbningar.
Vi hafva af det föregående sett, att äfven under medeltiden gick
odlingsarbetet framåt med betydande steg. Sanka marker vunnos
stundom åtminstone för gräsväxt — i sydsvenska handlingar omtalas
ofta madängar, — men till största delen vanns dock den nya bygden
på bekostnad af skogarna, hvilka dessutom minskades genom »kolning
och andra brännor.» Den tiden tänkte man sig näppeligen att de dagar
skulle komma, då man i Sverige behöfde allmänt klaga öfver skogsbrist. 1
Det återstår nu att lemna några uppgifter om den folkmängd, som
fanns i Sverige under medeltiden — en vansklig uppgift, då så godt
som alla siffror fattas, då de få som uppgifvas äro nästan
oanvändbara. Det lönar icke mödan att närmare redogöra för dem. Jag nöjer
mig med att nämna allenast två, en från början, en från slutet af
medeltiden. När k. Sverre år 1178 kom till södra Helsingland, mötte honom,
enligt uppgift i hans saga (kap. 26) en här af ej mindre än 3,600 man;
är uppgiften pålitlig, kunna vi deraf sluta, att Helsingland den tiden
icke var fattigt på folk. När år 1521 k. Kristiern II:s trupper lågo vid
Brunbäcks färja, uppkom ett samtal mellan biskop Beldenacke och
några svenske herrar, under hvilket bispen sporde, huru mycket folk
de landsändar ofvan Långheden kunde till det högsta uppbringa, och
han erhöll till svar: »väl 20,000.»2 För att denna summa skulle kunna
erhållas, torde man hafva varit nödsakad att gå man ur hus, men siffran
torde ändock vara något för hög.
Det finnes knappast mer än ett medel tillgängligt för beräknande
af Sveriges folkmängd under medeltiden, nämligen beloppet af den i
landet insamlade peterspenningen, som skulle erläggas, heter det, för
hvarenda menniska, men icke utbetalades af andra än dem som odlade
och sådde d. v. s. af hvart hushåll. Allsintet erlades af Norrland
bortom Emorden samt af Finland. I Vesterås och Strängnäs stift upp-
1 Man fann det under medeltiden vara berömvärdt att låta skogar försvinna.
Riseberga kloster tillförsåkrades år 1316 förmoner för dess odlingar å rudskogen, som
hade öfverlåtits åt dem »till skogens utrotande» (exstirpando) och odlingars
upptagande. DS IV nr 3,228.
2 Peder Svart, Gustaf I:s krönika s. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
