Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 2. Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDANSKJUTANDE I SAMHÄLLET. 77
Man väntade så länge, att till sist hade man kunnat vänja sig vid att
aldrig blifva hörd. Förräderi är ett fult ord, men man kan dock säga,
att allmogens sak hade blifvit förrådd af allmogens ledare, i det samma
som lagmännen upphörde att vara folkets män, sjelfständige mot
konungamakten, och blefvo i stället konungens män. Denna
öfvergång, som visserligen kunde för samtiden i vissa fall kännas
betungande, lände dock på det hela rikets utveckling till båtnad. Så mycket
vigtigare var denna förändring i lagmännens ställning, som allmogen
derigenom miste icke blott sin målsman, utan ock den personliga
medelpunkt, till hvilken han kunde sluta sig, stödd och stödjande i
kampen för det lillas sjelfständighet.
För att allmogen skulle kunna mot de förändringar, som smögo
sig in i statsskicket, göra ett allvarligt motstånd var en samverkan
nödvändig med lagmannen eller någon annan ledare. Lagmannen kunde
icke mer komma i fråga, då han hade öfvergått på konungens sida,
en särskild ledare uppträdde icke, blef ej heller uppsökt, förr än riktigt
tvingande nöd dref dertill. Man var icke fallen för nyheter.
I många afseenden var ställningen en helt annan än nu, hvadan
vi icke få undra öfver den uppenbara likgiltigheten. Landet var, som
vi hafva sett, af vatten och framför allt af skogen deladt i en
mångfald små områden, med mycket mindre inbördes samfärdsel än nu.
Man kunde icke följa med tidens tilldragelser, om hvilka man erhöll
allenast knapphändiga underrättelser. Allenast å kyrkogården hade
man tillfälle att afhandla allmänna angelägenheter. Visserligen gingo
ibland genom landet nyheter, som antogo de mest vidunderliga former,
men säkerligen höllos för ren sanning af medeltidens menniskor, för
hvilka snart sagdt intet var otroligt. De sysselsatte i det längsta
fantasien, kunde framkalla belåtenhet eller beklagande, men dervid
stannade det. Med bygdens angelägenheter sysselsatte man sig och det
kunde vara mycket nog att diskutera dem, i följd af den tidens
invecklade egendomsförhållanden. För den återstående delen af landet
och riket slumrade länge intressena.
Det fanns för öfrigt hos folket en stor förmåga att foga sig efter
det bestående, man betraktade det helt objektivt och det föll
bönderne icke in att räsonera öfver saken, än mindre att vidtaga några
åtgärder till åstadkommande af en förändring. I folkvisorna, som
tillkommit under den ridderliga perioden och ända in till senaste tider
lefvat på folkets läppar, omtalas mången handling, som icke består
profvet inför vår tids moral. Under medeltiden berättade man en
sådan handling vanligen utan att tillfoga en reflexion eller ett
omdöme; var det kraft i handlingen väckte den, oafsedt allt annat,
beundran och som barn fröjdades man åt glansen af de stores
uppträdande, förgätande skuggorna, som ofta bredde sig djupa öfver den
undanskjutna, skattbetungade allmogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
