Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 2. Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 NÖDEN TVINGAR TILL RESNING.
Efter den tid af kraftigt uppträdande, som allmogen hade
genomlefvat under den s. k. vikingatiden, hade en period af mattighet
inträdt. Man lät all makt glida sig ur händerna och såg lugnt på hela
utvecklingens gång. Men den tid kom, då man hade hvilat nog, då
man hade hunnit så pass vänja sig vid de nya förhållandena, att
man kände hogen vakna att gripa in. Innan hos allmogen begäret
att bestämma statens öden hade kommit till lif, hade statsklokheten
varit betänkt på att gifva honom röster med vid behandlingen af rikets
ärenden. K. Magnus Eriksson, förlägen om hjelp i striden mot
aristokratin, uppmanade år 1359 borgerskap och allmoge att sända ombud
till en riksdag. Vi veta icke ens, om riksdagen kom till stånd, vi
märka inga rörelser, som antyda att konungens plan hade ett stöd i
de ofrälse ståndens innersta sträfvanden. Det kräfdes en tid af grundlig
nöd, för att lif och handling skulle uppenbara sig.
Denna tid af nöd, framkallad af ett ytterligt förtryck, kom. En
händelse gjorde att förtrycket verkade hårdast i Dalarne. Men det
var helt visst icke tillfälliga omständigheter, som gjorde att man just
i Dalarne var så snar att resa sig. I detta vidsträckta landskap var
under den hedna tiden, att döma efter fornlemningarnas och fyndens
fåtal, bygden mycket oansenlig, men under medeltiden måste hon
hafva blifvit i högsta grad vidgad. Dalkarlarne voro derigenom som
en ny stam, hvilken icke hade genomgått en tidigare storhetsperiod.
Med lif och kraft grepo de nu verket an och spelade samma rol som
i utlandet städerna, resultatet blef här detsamma som derute: det
aristokratiska väldet bröts. Men så hade också Dalkarlarne fått i spetsen
för sig en man, som var både kraftig och klok. -
Rimkrönikan berättar:
De fattige bönder i Dalarne bo,
deras fogde gjorde dem mycken oro,
han låt dem så svåra plåga
och skattade dem mest af hvad de ega.
Han lät de bönder i rök upphänga,
så svåra lät han dem tränga;
deras qvinnor lät han dermed plåga,
de spändes för hölass, dem skulle de draga;
dem gjordes dermed så stor nöd,
de födde strax barn, som voro död’.
Mycken mer orätt han dem gjorde,
ho der granneliga efter sporde.
I »de fattige bönders» namn klagade Engelbrekt hos konungen,
och när det visade sig, att hos regeringen icke fanns vilja att hjelpa,
då reste sig bönderne med vapen i hand. »Dalkarlarnes begäran och
mening är, heter det i ett bref af den 1 augusti 1434, att hafva en
konung i Sverige, de vilja sjelfve vara herrar, och detta på det att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
