Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 2. Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDBOR. 85
rätt att i vissa fall påräkna jordegarens skydd och när extra ordinarie
skatter utskrefvos, betalade han blott hälften mot skattebonden 1.
Städselgåfvan var i allmänhet beroende af öfverenskommelse mellan
de två kontraherande parterna, men äfven med afseende på denna torde
tidigt en häfd hafva utbildat sig. Östgötalagen t. ex. uppgifver att
bolgäf borde bestå af ett sex år gammalt nötkreatur och vängäf
(vängåfvan) som gafs vid första tillträdet, af sex öre penningar för hvar
attung. Afraden deremot var af gammalt bestämd i ett visst förhållande
till jordens värde. I Svealanden var redan vid midten af 1100-talet
den odlade jorden värderad i mark-, öres- och örtugland. En egendom
som ansågs vara värd en mark silfver skulle i afrad gifva en örtug
silfver och kallades ett örtugland, en egendom, som var värd 3 mark,
skulle gifva ett öre och kallades ett öresland, en egendom som var
värd 24 mark skulle i afrad gifva en mark och kallades ett markland.
Den årliga afradens värde utgjorde således J75 af jordens. Denna
jordens värdering och afradens förhållande dertill framträder ingalunda
alltid klart, emedan vid försäljningar köpesumman vanligen icke
angifves i mark silfver, utan i penningemarker, hvilkas förhållande till
silfvermarken var skiljaktigt vid olika tider — dock omtalas ibland i
handlingar att en gård var såld till ”rätt pris” (iustum precium) 2 —
och emedan ej heller afraden erlades i silfver, utan i varor (efter ortens
lägenhet säd eller smör) och i penningar. De senares belopp stod
visserligen från början i ett visst förhållande till afradens storlek 3, men
derifrån afvek man mycket ofta, i det afraden ibland utgick helt i varor
eller helt i penningar eller, antagligen på grund af öfverenskommelse,
i mera eller mindre penningar är egentligen vederborde 4. I
Östergötland och närliggande orter var den odlade jorden indelad i attungar.
Namnet står här icke i ringaste sammanhang med jordens värde eller
afradens storlek, men att äfven här afraden för hvar attung var fastställd
ses af sådana uttryck som ”en attung och 4 spanns afgäld” (1383) och
— ännu tydligare — ”31/ attung mindre än 6 tunnors afgäld” (1377).
Östgötalagen uppgifver för öfrigt laga afraden för attungen till 4 tunnor
eller 2 öre vadmal af 2 näfvars bredd samt 2 dagsverken (bygdabalken
1 Bevisen för ofvanstående allmänna skildring förekomma uti de i texten anförda
stadgarne samt i medeltidens lagar. Jfr citaten under följande artiklar i Schlyters
glossarier: afgift, afrad, afradskarl, bolgæf, bonde, allmänningsbonde,
bryte, degja, bygningajord, gipt, jordadrotten, lanardrotten, landbo,
landgilde, landskyld, lauarder, vingæf m. fl. Det bör dock påminnas
derom, att hänvisningarna under dessa ord. äfven med de tillägg, som gjorts i det
gemensamma glossariet, icke äro uttömmande, hvilket särskildt gäller artikeln land bo.
2 Exempel finnas i Styffes afhandling om Grundregalerne s. 292 f., hvarest utförligare
uppgifter lemnas om jordens uppskattning i markland.
— — ”Så många landbor, som årligen gälda 20 tunnor korn och så mycket pennin-
gar, som enligt landets häfd (secundum terre consvetudinem approbatam) plägar
betalas tillsammans med så många tunnor”. Bref af år 1277 DS nr 622.
4 En person lofvar 1315 skaffa ”ett markland jord, der hvart örtugland afkastar korn
och penningar, eller 12 öresland (— 11/ markland), der man ger allenast penningar.
DS nr 2011.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
