Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 2. Allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84 LANDBOR.
Landbons ursprungliga skyldighet var att odla den jord, som
blifvit honom anförtrodd, och att erlägga afrad i förhållande till jordens
storlek samtatt fullgöra vissa dagsverken, men under århundradenas
lopp ökades pligterna i antal och tyngd. De under 1400-talet utfärdade
förordningarna, som äro tryckta af Hadorph såsom bihang till
Bjärköarätten, ålägga landbon icke allenast att underhålla husen i gården, utan
att årligen bygga ett nytt hus, hvarvid dock uppförandet af så vigtiga
hus som stuga, lada eller nöthus, skulle anses motsvara två års
skyldighet 1, eller att betala till jordegaren 1/3 mark penningar, k. Kristofers
landslag ålägger honom att årligen bygga för 1/3 mark penningar, han
skulle vidare årligen täcka en viss yta tak (16 alnar enligt stadgan af
1483, 16 famnar 1514), gräfva 20 famnar dike, uppsätta 20 famnar
gärdesgård (40 famnar 1514), årligen sätta 30—40 humleplantor intill dess
antalet uppgick till 200 — landbon skall, säger k. Kristofers lag, vid
afflyttningen åter antvarda jordegaren godset bättre och ej sämre.
Humleodlingen låg regeringen om hjertat, alldenstund man ville göra landet
oberoende af importen från hansestäderna, hvilka alltför gerna ville
förvandla sin merkantila öfvervigt i Norden till en politisk. Landbon
skulle vidare, när höstens bergningsarbete var slutadt, gifva jordegaren
en tunna öl jämte kost och hästfoder samt en gång om året mottaga
som gäst hans fogde. Han skulle förrätta en försla om året, som
vanligen var mycket dryg, samt fullgöra ett visst antal dagsverken. Deras
antal uppgifves vanligen till åtta, Skara-förordningen af 1413—14 2
föreskrifver till och med tolf, nämligen tre om våren med dragare, tre vid
höslåttern, tre vid skörden och tre med timmerkörning 3. I början synes
landbon, när han fullgjorde sina dagsverken, hafva varit i jordegarens kost,
men 1474 års förordning bestämmer, att han skulle sjelf förse sig med
föda. Dessutom hade landbon skyldighet att under någon kortare tid om
året föda jordegarens hästar och deras vaktare. Derjämte hade han ej stort
tillfälle att skaffa sig biinkomster. Hade han foder till öfverlopps, måste
han först hembjuda det åt jordegaren. Timmer, näfver, långhalm,
gärdsel fick han ej sälja, ej heller, utan jordegarens medgifvande, mottaga
andras kreatur till utfordring. Till gengäld för allt detta hade landbon
köttsöndag (fastlagssöndag) och midfastan), i Södermanland och Östergötland
midfastan. Afraden erlades enligt Vestmannalagen vid kyndelsmessan, fastans
begynnelse och midfastan, enligt Upplandslagen fastans begynnelse, i Bohuslän strax före
jul (DS nr 1499), i Vestergötland senast natten före julafton, i Skåne vid förra
Mariamessan d. v. s. 15 augusti.
1 Stadgan af år 1474 räknar stuga, lada och fähus hvartdera för tre års byggning,
herberge, visthus, stall och foderlada hvart för 2 års byggnad. Det tyckes icke,
som om landbon vid afflyttningen regelbundet erhöll ersättning för de hus han
uppfört. Ersättning förekom dock ibland, en sådan omtalas t. ex. i Helsingelagen.
Skånelagen berättigar honom att flytta bort de hus, som ej lösas.
2 Förordningen bär hos Hadorph året 1416, men måste höra till 1413 eller 1414; jfr
Styffe, Bidrag del 4 s. Cr. ;
3 Inom Vexjö stift var landbon skyldig att för jordegarens räkning köra lass till
Kalmar, Vadstena, Jönköping, Halmstad, Skåne, Blekinge eller ”“hvart husbonden
honom tillsäger’ (1414 års stadga, Hadorph, s. 41, som dock måste vara senare, jfr
Styffe anf. bok s. cvil. — Linköpingsbiskopens landbor gjorde vid slutet af
medeltiden sex dagsverken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
