Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
QVINNAN. 89
uppdragna gränserna skulle kunna häfvas och områdena i viss mon
gå öfver i hvarandra, derpå tänkte den tiden knappast någon.
Redan i det hvardagliga hade mannen och qvinnan olika
verksamhetsfält, han det yttre, hon det inre. Det finnes ett vida spridt
ordstäf, som talar om den tid, då ännu ingen ståndsskilnad fanns, då
»Adam plöjde och Eva spann». Jag kan visserligen icke anföra detta
ordstäf från någon svensk urkund från medeltiden, men att det då
icke varit okändt, kunna vi sluta af de bildserier, med hvilka man
mot tidehvarfvets slut prydde ett stort antal af våra kyrkor. Adam
och Eva, utdrifna ur paradiset, voro hänvisade att i anletets svett
förvärfva sig brödet. Adam plöjer icke, men vi se honom arbeta med
spaden, Eva spinner (fig. 7 och 8). Sländan var också qvinnans symbol.
Qvinnan tillhörde från begynnelsen uteslutande familjen och ätten,
hvilket Vestgötalagen uttrycker kort och godt sålunda: »qvinnan är
öfvermage» d. v. s. omyndig. Hennes lott kan vid första anblicken
synas icke hafva varit afundsvärd: hon kunde icke besitta
förmögenhet, framför allt icke jord, ty sådan besittning medförde förpligtelser
gent emot det allmänna, hvilka qvinnan icke kunde uppfylla; vid
arfskiften gick hon derföre lottlös. Vi få dock icke på grund af detta
uppfatta tiden såsom barbarisk, ej tänka oss qvinnan som blottställd.
Tiden var ännu så ungdomlig, att de rent naturliga känslorna
herrskade, och de kräfde, att qvinnan skulle hafva ett hem hos den
närmaste fränden, hos fadern, brodern eller sonen eller, derest alla dessa
Fig. 7 och 8 äro utförda efter hr C. F. Lindbergs teckningar från Herkeberga
kyrka i Uppland, hvars hvalf synas vara målade mot slutet af 1400-talet af målaren
Albert i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
