Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 GIFTERMÅL.
betsel, en ärmkappa och en hätta. Derpå begynntes ett gille med flitigt
drickande, under hvilket någon af brudgummens fränder anhöll, att
bruden skulle utlemnas eller gifvas. Nu var det högtidliga
ögonblicket, fullt af vigt icke blott för det närvarande, utan för all framtid.
Derföre var bruden särskildt skyddad af lagen, när hon satte sig i
brudbänken, som äfven kallades det helga sätet. Giftomannen
uppstod och sade: »jag gifter dig till heder och husfru, till half säng,
till lås och nycklar och till hvar tredje penning I egen och ega fån i
lösören, och till all den rätt som Sveriges lag är och den helge
konung Erik gaf, i namn Faders, Sons och den Helige Andes».
Derefter fortsattes drickandet, intill dess vapendrycken gaf tecken till
uppbrott. Bruden, af de sina begåfvad med nya kläder, satte sig på
hästen och med henne följde hennes fränder; fyra af hennes och fyra
af mannens slägtingar buro brölloppskläder 1. På Gotland aflades dock
tidigt ridten; brudgåfvorna fördes å vagnar och bröllopsfolket satte
sig på dessa, två och två 2. Helig var brudfärden; ett brott föröfvadt
mot denna bestraffades hårdare än annars brott af samma slag.
Kyrkan yrkade, att till den borgerliga
Ss vigsel, som låg i giftermålet d. v. s. det tal,
med hvilket giftomannen bortgaf bruden,
i
skulle läggas den kyrkliga. Brudfärden
beu
1
1 1i; valde man helst söndagen till bröllopps
; å 1) üGrande 3.
l l D Brudparet stannade utanför kyrkdörren,
S n han stod till höger, hon till venster, och
9. Vigsel. der mötte dem presten, som först läste
välsignelsen öfver den gyllene vigselringen som brudgummen höll:
»välsigna, Herre, denna ring, som vi i ditt namn välsigna, på det han
som bär honom må varda beståndande i din frid, förblifva i din vilja,
lefva och åldras i din kärlek och mångfaldigas i dagarnes längd, genom
Christus vår Herre. Gud, du som skapat och uppehåller
menniskoslägtet, gifver andeliga gåfvor och skänker evig salighet, utgjut din heliga
hugsvalande ande öfver denna ring, på det hon som bär honom, må
varda väpnad med himmelsk försvarskraft och gå framåt till evinnerlig
gaf sig derföre till kyrkan och på det att
1ll allt skulle gå så högtidligt till som möjligt,
N
Fig., 9. Joachim och Anna (jungfru Marias föräldrar) vigas. Målning i Risinge
kyrka, Östergötland. — 1400-talet.
1 Enligt Öst-, Vestgöta samt Södermanna lagarne och landslagarne skedde
giftermålet i brudens hem, brölloppet deremot i brudgummens. De öfriga lagarne gifva i
detta afseende ingen bestämd upplysning.
2 Brudparets följeslagar kallades vagniklar (de som åka på vagnar).
3 Som med brölloppet voro förenade stora fester, vid hvilka man plägade sig väl, fick
vigsel icke ske under fastetid, ej heller dagen före någon större helgdag, ty då
skulle äfven fastas, ej heller på tisdags eller torsdags afton, ty onsdagar och
fredagar voro fastedagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
