Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGTAGEN HUSTRU. LYSNING. 99
hände, att denne, när det närmade sig till fullbordandet, ångrade sig och
vägrade släppa bruden. Skedde en sådan vägran tre gånger utan
giltiga skäl, hade dock giftomannen mist sin rätt. Med lagens makt
eller med våldets kunde brudgummen då taga ut sin brud, och om
dervid dörrar brötos och lif spilldes, fick den, som genom sin tredska
vållat allt detta, bära skulden. Giltigt förfall inträffade, om man under
mellantiden hade upptäckt sådana omständigheter, som i allmänhet
omöjliggjorde ett äktenskap, kroppsliga lyten eller allt för nära
frändskap o. d. eller ock ifall fästeqvinnan, som ej tidigare hade tillfrågats
om sin vilja eller vid förlofningens ingående ännu icke hade hunnit
myndig ålder d. v. s. tolf år, nu vägrade att uppfylla hvad
giftomannen för henne hade lofvat. I en aflägsen forntid torde man icke
hafva gjort sig besvär med att inhemta hennes bifall och det föll
kanske henne mycket sällan in att vägra det, men en under tidernas
lopp mildrad lagstiftning kräfde hennes uttryckliga bifall.
Vestgötalagen stadgar böter för den giftoman, som tillåter sig att utöfva tvång,
den kanoniska lagen förklarar tvång vara en giltig anledning till
skilsmessa 1.
Men en sådan vägran å
å
giftomannens sida och ett sådant af lagen
helgadt våld 2 å fästmannens Bhorde naturligtvis till undantagen. Det
vanliga var, att när man hade gemensamt bestämt tiden för
giftstämman, höll man sina löften. Den närmaste åtgärden blef då, att
för presten i församlingen anmäla sitt förehafvande och tre söndagar
å rad ställde denne sig i kyrkodörren och tillkännagaf för menigheten
det tillämnade giftet, för den händelse någon skulle veta något, som
kunde lägga hinder i vägen derför. Senast tre dagar före brölloppet
borde dessutom de blifvande makarne skrifta sig och taga nattvarden 3
Nu kommer den fastställda dagen, till hvilken stora tillrustningar
blifvit gjorda i fästmannens hem, och nu uppenbarar sig åter
äktenskapets karaktär af en förbindelse mellan tvänne ättsamhällen, hvilken
kräfde iakttagande af ett strängt ceremoniel.
Brudgummen med följe eller ock allenast en beskickning, vanligen
bestående af en qvinna och någre män 4, redo till fästmöns Them. Vid
ankomsten begärde de och fingo försäkran om frid, de stego af samt
lemnade sadlar och vapen i husbondens vård. Bruden erhöll nu
gåfvor, hvilka i landslagarne bestämdes till en gångare med sadel och
1 Von Schulte s. 452.
2 Qvinnan sades i ofvan nämnda fall vara lagtagen, ej våld- eller råntagen.
3 Von Schulte s. 444.
4 Qvinnan kallades brudframma, brudsäta, bruþtuga eller bruþtugu mö
(egentligen den som leder bruden, jfr Bugge, Tidskrift for filologi NR del. 4 s
260). Männen kallades brudkarlar eller brudmän; den främste bland dem
hette forvistarman. -— I Södermannalagen heter det: nu samlar sig fästmannen
sin frändaflock och följe och far efter sin fästeqvinna (G. kap. 2); i
Upplandslagen: han samlar brudframma och brudmän och sänder mot qvinnan (G. kap. 2).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
