Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MORGONGÅFVA. INLEDNING.
till dess det hela lyktades med en skål till jungfru
Marias ära. Att man vid sådana tillfällen ingalunda
vinnlade sig om nykterhet, synes af Laurentii Petri
afhandling om orsakerna, hvarföre alla menniskor skola
vakta sig för dryckenskap. Till denna äro nämligen
fogade »Någhra insaghor, som drinkare plägha förebära»
och lyder en af dessa invändningar till dryckenskapens
försvar sålunda: »uthi bröllop motte det sachta
[visserligen] skee, som jagh troor, ty man gör thet tå
echteskapena till ähro» 1.
Den första brölloppsdagen på aftonen gick det
nyvigda paret till hvila i den gemensamma sängen, i hvilken
de lågo, som det i lagarne heter, »å ett bolster och under
en blöja» (lakan). Dermed var äktenskapet fullbordadt,
nu stod hustrun under mannens målsmanskap, nu hade
han att söka och svara för henne, nu öfvergingo
giftomannens och mannens tidigare utlofvade gåfvor till henne,
ehuru förvaltningen af dem tillkom mannen. Dagen efter
den första natten gaf dessutom mannen sin hustru en
morgon- eller hinderdagsgåfva (hinderdag = andra
dagen), hvilken vid makarnes död tillföll barnen som
mödernearf. Nästa helgdag skulle ock en ny kyrklig
ceremoni förrättas: hustrun inleddes i kyrkan, vid
hvilken ceremoni, liksom under vigseln, ljus brändes,
hvilka, om det skulle vara högtidligt, fästes på långa
stafvar (s. k. stafljus). Sådana finnas ännu bevarade i
många kyrkor under namn af brudbloss (fig. 12).
Mannen och hustrun fördelade göromålen mellan sig:
hon herrskade i det inre. De nycklar, till hvilka hon
giftes, voro insignierna på hennes värdighet och omtalas
ofta i lagarne, t. ex. »den husfru kallas sjuk, som icke
sjelf må gå med sina nycklar» (Skånelagen kap. 46).
En uppgift i Skånelagen (kap. 136), jämförd med en
dansk lag, visar att hustrun hade nycklarne till det andra
och tredje låset, hvarmed menades låset till klefven eller
förrådskammaren och till den uti denna förvarade kistan
eller arken 2. Nyckeln till ytterdörren torde deremot
hafva tillhört mannen. Att denna fördelning af nycklarne
går tillbaka till en aflägsen forntid, visar sig deraf, att
Fig. 12. En ljusstaf af träd, till större delen förgyld, sex alnar
hög; af Östra Eneby församling i Östergötland lemnad till Statens
Historiska Museum.
1 Troil, Skrifter och handlingar del. 5 s. 77.
2 Se Schlyters glossarium till Skånelagen, ordet las. — Om klefven,
se längre fram i detta kapitel.
è
NgA
⚔ g
N H
/ ;
—
w
12.
Hl177
Ljusstaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
