Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DÖDEN. 117
som högre makter beskära, om lefnadens dagar skola blifva flere eller
färre — och man spelar med döden, men hurudana än förhoppningarna
i början kunna vara, till sist hör man med fasa dödens afgörande »jag
spelar dig matt» (fig. 22). Man kunde icke med sinneslugn se
förgängelsens stundande fasor, men man stannade icke i djup förkrosselse.
Medeltiden var i många afseenden de oförmedlade kontrasternas tid,
man slog lätt öfver och såg det hela från en lustig sida: döden kommer
som en artig kavaljer och bjuder en hvar
att tråda dansen med sig, ung och gammal,
man och qvinna, hög och låg — alla försök
att undandraga sig den hemska förlustelsen
äro fåfänga. Jag känner väl icke för
Sveriges medeltid någon framställning af
dödsdansen, men en sådan fanns från år 1463 i
Mariakyrkan i Lübeck, der många Svenskar
hade tillfälle att se den gripande bildserien,
och om jag icke misstager mig, är denna
dödsdans utförd af en mästare, som äfven
arbetat för svensk räkning. 1 Dödsdansen
ingick derföre helt visst i våra förfäders
föreställningskrets. En antydan derom finnes
för öfrigt i en af fortsättningarna till
Karlskrönikan, i hvilken det med afseende på
riksföreståndaren hr Svante Nilssons död heter
— berättelsen är lagd i hans egen mun:
efter jula högtid sjunde dag
gjorde jag med dem [bergsmännen] ett lag
om ett sölfberg, som funnet var,
der malmen var mycket fin och klar.
Mig misslikade och hymmade der jag satt,
dödsens språng fick mig då fatt,
jag bleknade om kinden som en gast
åt dörren lät jag mig leda fast.
Strax jag utom dörren kommen var,
af dödens språng jag till marken bar.
Min småsven sprang åt stugan då
och bad de bergsmän strax utgå.
De kommo springande i samma stund,
mig kunde de hjelpa ingalund,
förr än jag fick väl ljus i handa,
hade jag gifvit upp min anda. 2 27. Chrismatorium.
Fig. 26. Efter Roger van der Weydens tafla »de sju sakramenten». Jfr fig. 20.
Fig. 27. Efter original i Statens Historiska Museum. Användningen af oljan i de
olika kärlen plägade angifvas med en bokstaf. Se vidare i fjerde boken.
1 Ett altarskåp, som år 1468 fullbordades i Lübeck för Stockholms Nicolai kyrkas
räkning, men sedermera flyttades till Österåkers kyrka i Roslagen och nu förvaras
i Statens Historiska Museum, har å flygeldörrarna samt framför allt å predellan
målningar, som synas vara af samma hand som den lübeckska dödsdansen.
2 Klemmings upplaga af Rimkrönikorna, del. 3, s. 196 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
