Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Landsbygden - 3. Allmogens lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
116 DÖDEN.
anspråk till arfjorden osäkra, ålåg det
den som önskade flatföras, att först vända
sig med sitt anbud till slägtingarne, och
allenast om de hade afböjt egde han lof
att gå utom ätten. Denna förbehöll sig
dock rätt att efter flatföringens död
återtaga egendomen mot gäldande af de
förgångna årens underhållskostnader (årligen
4 mark för en man, 3 mark för en qvinna)
samt ersättande af det på jorden
nedlagda arbetet, då jordens under tiden
vunna afkastning gick i afräkning. 1
Vi hafva hittills gifvit akt på de
hufvudstationer, som medeltidens sed
utstakat på hvarje menniskas lefnadsbana.
Men lifvet i denna verlden var icke evigt,
allt det, sade man under medeltiden, i
hvars väsende ingår väder (luft) och
vatten, är underkastadt förgängelse.
Döden grep in i lifvet, kämpade och vann
slutligen seger. Medeltidsmenniskornas
fantasi var liflig och sysslade flitigt med
det öfversinnliga, dervid med förkärlek
gifvande åt detta en för sinnena fattlig
omklädnad. Döden uppträdde som en
mensklig gestalt, hvars benstomme och
grinande hufvud knappast skyldes af en
tunn köttbeklädnad. Med skadeglädje
smyger sig döden till menniskan och
arbetar förrädiskt på hennes undergång:
menniskan står fri och glad, utpyntad
och upphöjd i ett träd, hvars stam
hemligen genomsågas — i ett nu varder fallet
stort (fig. 21). Eller ock uppträder döden
med obeslöjade afsigter, han hotar
menniskan, som icke gerna vill lemna denna
verlden. Man vet, att det beror icke på
25. Stola. något eget åtgörande, utan på den lycka,
Fig. 25. Efter original i Statens Historiska Museum (från Öster Fernebo kyrka,
Gestrikland.)
1 Flatföring nämnes i Skåne- och Vestgötalagarne, sytning i Helsingelagen. Det
utförligaste stadgandet rörande detta förhållande förekommer i Östgötalagen
Ärfdabalken kap. 12. — När det verildsliga frälset hade blifvit infördt, kunde man genom
flatföringen uppfylla äfven dess förpligtelser. »Medan jag af ålder är så krank och
jag ej har barn, som mitt frälse uppehåller, skall — — Björn mitt frälse hålla och
mitt gods förestå i mina lifsdagar» (bref af år 1404).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
